Nästa vecka tar jag lite semester och sedan väntar Fäviken. Fryksdalsbygden publicerade en liten insändare från mig som jag har vidarebefordrat som sommarläsning till ett antal rovdjursintressenter. Den kan ses som något av en programförklaring till mitt djupa intresse i frågan.

Ha en bra semester

Calle

Att njuta av naturen

Jag vet inte om det är jag eller rovdjursvännerna som tänker snett. Våra rovdjur ska ju berika djurlivet inklusive den biologiska mångfalden och göra skogspromenaderna mera innehållsrika. Sedan läser jag i artikel efter artikel råden från länsstyrelsernas rovdjursansvariga. ”Lägg inte ut mat åt fåglar eller andra djur i närheten av din bostad. Går du i skogen gör det ljudligt, småsjung eller sätt bjällror på byxbenen. Var helst flera.” 
   I min dumma skalle kan jag inte få det till annat än att nu kommer jag att se mycket mindre av våra vilda djur än innan varg och björn återkom till våra trakter. 
   Tjusningen i den stilla skogspromenaden var för mig att genom att gå tyst och försiktigt jag kunde få se älg och rådjur och andra mindre djur, något som alltid fascinerat mig sedan barnsben.
   Jag hatar varken björn eller varg och vill inte utrota dem från jordens yta men jag saknar vår trygga natur med ett rikt djurliv som jag ofta fått uppleva under mitt mer än sjuttioåriga liv. 
   Därför har jag engagerat mig mot den idag förda rovdjurspolitiken som leder till så mycket olycka och otrygghet för många människor. 
Likenäs 2008-06-29 
Calle Seleborg

P.S. Läs gärna också i Nationen Min barndoms grønne dal . Beskriver djurhållarens verklighet långt från rovdjursälskarens fantasivärld.