Lodjurshonan som sköts i en hästhage i Elingbo utanför Surahammar för ett par veckor sedan hade tredubbel otur. Dels var hästarnas ägare jägare dels fick han dålig rådgivning av Jägareförbundets representant i Västmanland, som tolkar paragraf 28 i jaktförordningen på sitt eget sätt. Och till råga på allt anser båda dessa personer att det finns för många lodjur och tycker att fler ska skjutas. (En bra demonstration om hur man med lögner och halvsanningar prioriterr rovdjuren över allt annat. Naturskyddsföreningen borde byta namn till Rovdjursskyddet. Calle)

vlt.se

Några påpekanden. Ingen är nog orolig för att ett lodjur ska skada en normalstor häst. Åtskilliga ponnyraser är dock inte större än ett rådjur och ligger väl inom lodjurets kapacitet. Vad man är rädd för är att hästen ska skada sig själv om den försöker bryta sig ut ur inhägnaden. En skrämd häst är det inte heller bara att leda bort till stallet.

Det är faktiskt forskarna som har konstaterat att det är bristen på bytesdjur som är den begränsande faktorn för lodjursstammen. De få som skjuts under vårvinterns jakt har ingen inverkan på stammen.

Om undertecknarna hade studerat gamla skrifter skulle man snabbt ha lärt sig att stora mängder hästar i gamla tider föll offer för vargar.

Men jag har svårt att förstå mig på rovdjursförespråkarnas logik och någon omtanke om vilda djur i allmänhet lyser helt med sin frånvaro.

Vi människor har genom generationer anpassat vår natur till att ge oss allt vi behöver för leva. Visst har det fläckvis förekommit rovdrift men den kan av naturliga skäl aldrig permanentas. Undantaget är våra städer där marken göms under asfalt och stenläggning.

Nu kliver innevånarna från dessa patser fram och säger att de värnar om naturen genom att propagera för att stora rovdjur ska få härja fritt och skyddas från de människor som försvarar sina djur och sin livskvalité.

Att naturen ska långsiktigt brukas till största möjliga båtnad för oss människor har man bytt ut mot tesen att all natur är enbart till för att föda stora rovdjur. Våra vilda djur ska framleva sina liv i ständig skräck för dessa rovdjur under årets alla dagar. När döden kommer i rovdjurets käftar är det inte något trevligt slut. Vargens och björnens måltid börjar ofta medan djuret ännu lever. Är detta verkligen att värna om de vilda djuren?

Vårt skördande av denna resurs sker genom strikta bestämmelser både om när viltet får jagas och med vilka metoder. Regler vars syfte är att villebrådet snabbt och utan onödigt lidande kan dödas. En närproducerad, förnyelsebar resurs, ekologiskt perfekt och med ett oöverträffat näringsvärde för oss människor.

Det är också dessa djur som när man möter dem i skogen betraktas av de allra flesta, en älg kan vara skrämmande genom sin storlek, som en positiv naturupplevelse. Rädslan för varg eller björn hindrar många från att njuta av vår natur.

Calle Seleborg