|
Skrivet av Calle Seleborg
|
|
2008-01-19 |
|
På Jakt&Jägares webbsida har Grimsö svarat på några av Riksjägarnas lokalavdelningars kritik att korrekta siffror för vargförekomsten inte redovisas eftersom den alltid är ett år bakåt i tiden. En granskning av Grimsös svar leder till en häpnadsväckande men inte förvånande insikt. Se under Läs mer. Calle
Jag hade en kort konversation med Håkan Sand då jag fann en tidningsartikel från Montana som fick mig att undra över hur man räknade varg i Sverige. Håkan Sand sände en en rapport från vargsituationen i Montana för år 2006 för att visa att jag hade fel.
Men i sammanfattningen fastläggs att man hade 21 föryngringar och att totala antalet vargar var minst 361. I Montana har man alltså totalt 18-20 vargar per föryngring, i Sverige räknar man med 10. Om Grimsös siffror stämmer betyder det också att i genomsnitt var fjärde vuxen varg angrep en hund under årets jaktsäsong. Det verkar på mig som vi har en ny "björnräkning". Glöm inte att förra vintern redovisade Folkaktionen mer varg i Siljansringen än länsstyrelsen hittat i hela Dalarna.
Sammanhållen Rovdjurspolitik fastlade att målet var 20 föryngringar motsvarande totalt 200 vargar. Nu visar det sig att i direktiven till Länsstyrelser och Viltskadecenter fastslås att endast stationära vargar ska räknas. Siffrorna som redovisas ligger alltså hela tiden långt under den verkliga förekomsten av varg. Naturvårdsverket och Grimsö är naturligtvis väl medvetna om detta men man "glömmer" att berätta det vid kommunikation med tidningar. Man kan utläsa det vid noggranna granskning av Skandulvs rapporter men hur många reportrar gör detta.
Calle
|