Jakthundar som bor inne med husse och matte löper avsevärt större risk att angripas av varg under jakt än hundar som vistas i hundgårdar. Den överraskande slutsatsen har Jessica Backeryd kommit fram till i en D–uppsats i naturvårdsbiologi vid SLU. (Tyvärr är nog förtroendet för SLUs slutsatser om varg-hundincidenter ganska litet. Se under Läs mer. Calle)

NWT.se

En avhandling av Ilpo Kojola, Seppo Ronkainen, Antero Hakala, Samuli Heikkinen och Sanna Kokko i Wildlife Biologi.

http://www.wildlifebiology.com/2004/kojola.html

http://webnews.textalk.com/se/tip.php?id=263432&context=60321

visar med all tydlighet att det envisa påståendena från Grimsö att hunden söker upp vargen som försvarar sitt revir inte stämmer med verkligen som upplevts av jägare under jakt.

Alla med någon kunskap om främst drivande hundar vet att de är i allmänhet hårt präglade på just det vilt de ska jaga. En stövare som driver en hare är blind och döv för allt annat. Stående fågelhunder som arbetar utan skall drabbas sällan (om någonsin) av vargattacker. Att tolka att eftersom flest attacker sker i vargrevir det beror på att vargen försvarar det är typiskt för det sätt som sannolikhetsbetraktelser används. Kan det inte vara så att det är fler vargar i vargreviret per ytenhet än utanför reviret? Det mest sannolika är att det är två parametrar som driver sannolikheten för en attack, vargtätheten och hundens skallfrekvens. Vargar som specialiserar sig på gårdshundar hamnar utanför och måste studeras särskilt.