Följande kom från en medlem som uppger sig vara riktigt förbannad på att bli beskylld att vara tjuvjägare.

Han delar mångas uppfattning enligt åtskilliga jag träffat efter Vålådalen och Libergs skriverier. Calle

Den påstådda inaveln bland de nordiska vargarna är inte något synbart problem. Däremot vill jag ta upp den inavel som utan tvekan råder bland "rovdjursforskare" och andra som har sin försörjning genom den nu förda rovdjurspolitiken. Vilka resultat inom vargens biologi har de lyckats uppnå som inte redan tidigare varit allmänt kända? Den för oss mera väsentliga frågan om hur vargen påverkar den biologiska mångfalden i det svenska kulturlandskapet och vargens inverkan på de boendes livsvillkor ignoreras helt. Det hela verkar nu mest handla om att de skall få sin försörjning för evig tid genom att de hittar på den ena "nyheten" efter den andra. När kom det in något nytt blod med nya forskare och tjänstemän som ser helheten från ett mera neutralt perspektiv? Sammantaget kan "rovdjursförsörjda" liknas vid förbrukade politiker som under lång tid haft sin försörjning genom allmänna medel och som fortfarande kämpar med näbbar och klor för att behålla sin generösa försörjning. Må de alla hjälpas att hitta andra sätt att försörja sig på. Den svenska rovdjurspolitiken är nu närmare ett totalt haveri än någon gång tidigare. 

Beskylld för tjuvjakt på rovdjur – jag är ju jägare! Och det från folk avlönade från oss jägare.