Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik - Politiker

border border border
border
  http://www.folkaktion.com  
Folkaktionen Ny Rovdjurs Politik - Rovdjur Viltvård Varg Björn Lo folkaktionen.com
Huvudmeny
Framsidan
Handlingsprogram
Viktig Läsning
Incidenter
Pressklipp
Debattinlägg
Lokalavdelningar
Bilder
Länkar
Insamlingar
Stadgar FNR
Politiker
Forskning
Kontakta Oss
Bli Medlem
Styrelsen
Projekt Varg
Regering
Årsmöten
FNR på mässor - Fäviken nästa
News in English
4:e Januari 2008
Skandulv
Nyhetsbrevet

Skriv in din e-post adress här för att få nyhetsbrevet.






Användarlogin
Användarnamn

Lösenord

Kom ihåg mig
Glömt ditt lösenord??
Inget konto än? Skapa ett

border
 
Politiker Skriv ut E-post
Skrivet av Malte Sandström   
2005-04-27

Brevväxling med politiker


 Bror Yngve Rahm, Kr.F.: leder i Stortingets miljøkomité:


- Hun bør holde fingrene fra fatet. Norsk rovdyrpolitikk bestemmes i Norge. Hennes utspill er en utidig intervenering i norsk politikk. Jeg er svært provosert, sier den normalt sindige Kr.F-politikeren.

Øyvind Halleraker, Høyre:

- Dette utspillet stiller i sel-kategorien. Det går ikke an å sammenligne Norge og Sverige. Svenskenes ulver lever i avfolkede ødemarker. Dessuten er den grenen av den sibirske ulvestammen som lever her ikke truet. Den skandinaviske ulven ble utryddet for to hundre år siden, sier han.

Rolf Terje Klungland, Ap.:

- Dette er en dramatisk innblanding fra den svenske ministeren. Hun burde tatt kontakt med Stortinget da rovdyrforliket ble forhandlet frem i fjor, men jeg hørte aldri noe fra svenskene da, sier han om sin svenske partikollega. - Hun bør forholde seg til sin egen politikk.


den 26 januari
Svar på fråga 2004/05:726 om avskjutning av varg

Jordbruksminister Ann-Christin Nykvist

Åsa Domeij har frågat mig om jag avser att begära att den norska regeringen inställer avskjutningen av varg till dess att en konsekvensutredning av vad den norska vargpolitiken innebär för Sveriges möjligheter att få till stånd en livskraftig vargstam inom Sveriges gränser har gjorts.

Bakgrunden till Åsa Domeijs fråga är att det norska direktoratet för naturförvaltning beslutat tillåta jakt på fem vargar i Hedmarks fylke. Beslutet grundar sig på den rovdjurspolitik som antogs av Stortinget våren 2004. Denna rovdjurspolitik är mycket mer restriktiv än den svenska genom att en fast vargstam av hänsyn till skador på får och ren bara tolereras i en mycket liten del av Norge. Totalt tre föryngringar kommer att tillåtas i området. Den jakt på varg som nu är aktuell avser vargar utanför detta område.

Miljöminister Lena Sommestad har till den norske miljöministern framfört att hon djupt beklagar att Norge tillåter avskjutning av sina fåtaliga vargar. Hon har också framfört att det är viktigt med samråd i dessa frågor. Regeringen har därigenom klargjort sin inställning i frågan.

Har inte vargen plats i människors hjärtan är det ingen idé ni ens försöker få till en vargstam i ert land.

Sa Ed Banks vid det årliga vargsymposiet i Vålådalen år 2003. Ed Banks är ingen varghatare tvärtom en realist som arbetar vid U:S. Fish and Wildlifservice i USA, en institiution som motsvarar Naturvårdsverket i Sverige.

Banks var i Vålådalen för att berätta om arbetet med att återupprätta en vargstam i nordvästra USA och då främst i trakterna av Klippiga bergen och Yellowstones nationalpark.

Projektet inleddes under 90-talet med vargar från Canada, vargar som anpassade sig snabbt till sitt nya område där de började föröka sig.

Visa att ni bryr er.

Visst har tamdjursägare haft vissa problem och visst har människor varit kritiska, sa han.
Han poängterade att myndigheterna måste ta människors oro på allvar, besöka dem, tala med dem och visa att de bryr sig.
Att flytta på problemvargar som söker sig fram till bebyggelse och attackerar tamboskap tror han inte längre på, de letar sig bara tillbaka.

Nu skjuter vi dom i stället.

Vargar ska hållas så långt från bebyggda trakter som möjligt ansåg han.

I sin ambition att lugna oroliga tamdjursägare har man till och med gått så långt att man beväpnat dessa och gett dom tillstånd att skjuta första bästa varg som smyger runt deras gårdar.
Resultatet är smått sensationellt. Endast fyra vargar har skjutits på det viset under de sju år möjligheten funnits.

Malte Sandström

Öppet brev till samtliga riksdagsledamöter

Kan det vara rimligt att om jag skjuter ett rovdjur som angriper mitt tamdjur så blir jag åtalad enligt § 28 i jaktförordningen och riskerar 4 års fängelse.
Och om jag inte skjuter blir jag åtalad enligt djurskyddslagen eftersom jag är skyldig att se till att mina djur inte utsätts för lidande.
Sverige är fantastiskt.
Malte Sandström
Ordf. i Svenska Jakt & Fritidsgruppen

Bäste riksdagsledamot.

Kan det vara rimligt att ett par personer på Naturvårdsverket dikterar rovdjursfrågorna helt utan hänsyn till forskning, lokala myndigheter, det samlade rovdjurtrycket och de glesbygdsmänniskor som drabbas?

Forskarna konstaterade, med hjälp av DNA prover, år 2003 att björnstammen var minst 50 % större än man tidigare trott, kanske rent av dubbelt så stor.
Detta tog Naturvårdsverket ingen hänsyn till när man delade ut licenser för björnjakten.

År 2004 tillåter man ingen lodjursjakt utanför renbetesland trots att Länsstyrelser bedömt att jakt kan och bör ske inom en del områden.
Att Lodjursstammen har minskat på en del ställen är helt naturligt. Detta beror på att de i princip utrotat sina normala bytesdjur rådjur och harar. Vilket i sig måste vara ett onormalt förhållande, ett förhållande som tvingar markägare till brott mot jaktlagen § 4.
De kan naturligtvis inte leva utan mat och har därför tvingas flytta söderut där snöbrist omöjliggör inventering.
Myndigheternas sätt att hantera resultaten av de rovdjursinventeringar som utförts av jägarkåren har medfört att många har ansett det meningslöst att inventera. Detta gör att mycket stor områden är oinventerade.
Att lodjuren utan anledning skulle minskat i antal är en helt orimlig slutsats.

Vi upplever att Naturvårdsverket agerar som en stat i staten och som enbart tar hänsyn till egna personliga intressen och bortser från verkligheten. Detta är ett förhållande som inte är acceptabelt i ett land som kallar sig demokrati.

Vi förutsätter att riksdagens mening inte är att rovdjursfrågorna skall behandlas på detta sätt. Därför ber vi Er att sätta Er in i rovdjursfrågorna och att granska Naturvårdsverkets agerande.

Nås 2004-01-07
Malte Sandström
Ordf. i Svenska Jakt & Fritidsgruppen


Bäste riksdagsledamot läs igenom och beakta.

En undersökning gjord av Umeå universitet i februari 2003 visar att 95% av landsbygdens befolkning och 80% av stadsborna är emot ökade rovdjursstammar.
Av tillfrågade stadsbor var en del beredda att betala 100 kr/år för att ha en vargstam i Sverige ingen var beredd att betala 200 kr. I genomsnitt var man beredd att betala 70 kr. Människor som bor i vargrevir var däremot beredda att betala i genomsnitt 300 kr/år för att bli av med vargarna.

NINA, Norsk institutt for naturforskning skriver i en rapport:

Det faktum att vargar har utgjort ett hot mot människors säkerhet, gör det lätt att förstå varför vi har en "kulturell rädsla" för varg.
Nyare undersökningar i Norge antyder att rädsla för varg fortfarande är omfattande trots att vargen varit borta i många decennier (fram till den senaste nyetableringen), och trots att ingen blivit dödad eller skadad under de senaste 200 åren. Endast 23% av norrmän accepterar att leva närmare än 10 km från vargrevir, och hela 66% är fullständigt eller delvis eniga i att de skulle bli bekymrade för sin familjs säkerhet när de var utomhus, om de levde inom vargrevir. 48 % av de som svarat säger att de är "mycket rädd för varg", och 40 % svarar att de är "lite rädd för varg".

Skjut problemvargarna direkt och lyssna på folket!

Har inte vargen plats i människors hjärtan är det ingen idé ni ens försöker få till en vargstam i ert land.
Sa Ed Banks vid det årliga vargsymposiet i Vålådalen år 2003. Ed Banks är ingen varghatare tvärtom en realist som arbetar vid U:S. Fish and Wildlifservice i USA, en institiution som motsvarar Naturvårdsverket i Sverige.
Banks var i Vålådalen för att berätta om arbetet med att återupprätta en vargstam i nordvästra USA och då främst i trakterna av klippiga bergen och Yellowstones nationalpark.
Projektet inleddes under 90-talet med vargar från Canada, vargar som anpassade sig snabbt till sitt nya område och där de började föröka sig.

Visa att ni bryr er.

Visst har tamdjursägare haft vissa problem och visst har människor varit kritiska, sa han. Han poängterade att myndigheterna måste ta människors oro på allvar, besöka dem, tala med dem och visa att de bryr sig.
Att flytta på problemvargar som söker sig fram till bebyggelse och attackerar tamboskap tror han inte längre på, de letar sig bara tillbaka.

Nu skjuter vi dom i stället.

Vargar ska hållas så långt från bebyggda trakter som möjligt ansåg han. I sin ambition att lugna oroliga tamdjursägare har man till och med gått så långt att man beväpnat dessa och gett dom tillstånd att skjuta första bästa varg som smyger runt deras gårdar. Resultatet är smått sensationellt. Endast fyra vargar har skjutits på det viset under de sju år möjligheten funnits.
Banks tal väckte tankegångar i församlingen. Håkan Sand, vargforskare tyckte att det var det bästa han hört, och ansåg att det här är den enda rätta vägen att jobba på om vi skall lyckas.

Är det inte snart dags att lyssna till era arbetsgivare, det svenska folket?

Nås 2003-05-20
Malte Sandström Ordf. Svenska Jakt & Fritidsgruppen www.jakt-fritid.nu



10 Fågor ställda till samtliga partiledare

>Svenska Jakt & Fritidsgruppen är en opolitisk förening som värnar om landsbygden och jakten. Inför valet i höst är vi därför intresserade av att få svar på nedanstående frågor.

1. Många oklarheter råder om vargens härkomst i Sverige. Är ert parti villigt att agera för att en ordentlig polisutredning görs för att ge ett slutgiltigt svar på frågan?

2. Om inte varför?

3. Om en sådan utredning skulle ge vid handen att vargstammen kommit till genom olaglig utplantering kommer ni då att kräva att vargen utrotas i Sverige eller kommer ni att acceptera brottet och låta stammen växa?

4. Dagens lagstiftning tillåter inte den enskilde medborgaren att försvara liv och egendom mot varg, vilket innebär att man passivt får se på när vargen dödar ens hund eller tvingas stå som åskådare och hålla sina barnbarn i handen medan vargen sliter deras häst i stycken.
Angående björn och lo gäller vilket djur som är värdefullast det angripna djuret eller rovdjuret om man har rätt att försvara sitt djur eller inte. Undertecknad har av justitieministern begärt att få en prislista på rovdjuren men fått svaret att det måste avgöras från fall till fall. Detta innebär en omöjlig situation för den enskilde. Är ert parti berett att verka för full rätt att förvara liv och egendom?

5. Är ert parti berett att arbeta för att staten, utan invecklad byråkrati, betalar ut full ekonomisk ersättning till de som drabbas av rovdjursskador?

6. Hur många djur anser ni att det skall finnas i Sverige av respektive, varg, björn, lo och järv?

7. Sverige har undertecknat Romfördraget som ger oss rätt att behålla våra kulturella särarter. Med nuvarande rovdjurspolitik fråntas vi möjligheten att jaga med lös hund, fäbodbruket omintetgörs och på allt fler platser törs man inte låta sina barn leka ute ensamma, rida ut i naturen, gå ensamma till skolbussen eller gå till en skogstjärn för att fiska. Hur ser ni på dessa förhållanden?

8. Lantbruksuniversitet i Umeå räknade 1993 ut att det skulle kosta 6 043 000 000 kr per år (sex milliarder fyrtiotre millioner) exklusive kostnader för jakt, att ha 500 individer av vardera varg, björn, lo och järv. Björn och lo förekommer i mycket större antal i dag. Är ert parti berett att redovisa alla kostnader för Sveriges rovdjursstammar?

9. På grund av brist på pengar får människor dö i operationsköer, skolan och åldringsvården saknar resurser, etc. Anser ert parti att satsningar på rovdjuren skall prioriteras före dessa områden?

10. Det är känt från andra länder att vargen är ett mycket svårjagat djur. Vilka metoder är planerade för att reglera vargstammen när den blivit tillräckligt stor, speciellt i det snöfattiga södra Sverige. Och vem skall göra detta?

Nås 2002-07-09
Malte Sandström
Ordförande

Svaren kommer att redovisas här nedan

Nås 2002-04-04
Malte Sandström Ordf. i Jakt & Fritidsgruppen


Socialdemokraternas svar.

Malte,
Tack för ditt brev som du skickade till Göran Persson. Eftersom det är vi på Miljödepartementet som har huvudansvaret för regeringens naturvårdspolitik har jag fått till uppgift att svara på dina frågor. Jag skickar också med den proposition som Sveriges riksdag antog för drygt ett år sedan om en sammanhållen rovdjurspolitik.

1. Många oklarheter råder om vargens härkomst i Sverige. Är ert parti villigt att agera för att en ordentlig polisutredning görs för att ge ett slutgiltigt svar på frågan?

Vargen är en naturlig del av den svenska naturen. Det mycket låga antal vi har idag och den situation vi tidigare haft då vargen varit utrotad i Sverige ska snarast ses som ett onormalt tillstånd.
Målsättningen i den proposition som regeringen presenterade i januari 2001 är att vargstammen på kort sikt ska bestå av 200 individer. Vi är idag långt ifrån den målsättningen. Oavsett dagens vargstams härkomst så kommer målet att stå fast.

2. Om inte varför?

Se ovan.

3. Om en sådan utredning skulle ge vid handen att vargstammen kommit till genom olaglig utplantering kommer ni då att kräva att vargen utrotas i Sverige eller kommer ni att acceptera brottet och låta stammen växa?

Se ovan.

4. Dagens lagstiftning tillåter inte den enskilde medborgaren att försvara liv och egendom mot varg, vilket innebär att man passivt får se på när vargen dödar ens hund eller tvingas stå som åskådare och hålla sina barnbarn i handen medan vargen sliter deras häst i stycken.
Angående björn och lo gäller vilket djur som är värdefullast det angripna djuret eller rovdjuret om man har rätt att försvara sitt djur eller inte. Undertecknad har av justitieministern begärt att få en prislista på rovdjuren men fått svaret att det måste avgöras från fall till fall. Detta innebär en omöjlig situation för den enskilde. Är ert parti berett att verka för full rätt att förvara liv och egendom?

Vi är väl medvetna om de problem som uppstår då varg kommer i kontakt med exempelvis tamboskap och husdjur. Därför ges, som följd av Riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik, möjlighet till skyddsjakt enligt samma regler som gäller björn, järv och lo. Om vargstammens positiva utveckling bryts kommer regeringen emellertid att åter ändra rätten till skyddsjakt så att den inte längre gäller varg.

5. Är ert parti berett att arbeta för att staten, utan invecklad byråkrati, betalar ut full ekonomisk ersättning till de som drabbas av rovdjursskador?

Ersättningssystemet för renar som rivs av rovdjur har reformerats.
Syftet med reformeringen är att ersättningarna bättre ska motsvara de verkliga skadorna. Även för andra tamdjur - som jakthundar, får och biodlingar - tillförs ytterligare medel.

6. Hur många djur anser ni att det skall finnas i Sverige av respektive, varg, björn, lo och järv?

Riksdagen har fastställt mål för björn, lo och kungsörn som vi ställer oss bakom. Målet för björn är 100 föryngringar om året det vill säga en miniminivå på 1 000 individer. För lo är motsvarande mål 300 föryngringar om året vilket motsvarar ett totalt antal på 1 500 individer.

När det gäller målsättningar för varg och järv har riksdagen inte satt upp några miniminivåer utan istället fastställt etappmål. Med etappmål avses delmål för stammarnas tillväxt mot en nivå där artens fortsatta existens i Sverige kan anses vara långsiktigt säkrad.
Etappmålet för varg är som jag skrivit ovan 20 föryngringar per år vilket motsvarar en stam på 200 individer. Med tiden bör en nivå för antalet vargar kunna anges som bättre står i överensstämmelse med de vetenskapliga utgångspunkterna för en livskraftig vargstam. Det vill säga minst 500 individer. När det gäller järv är etappmålet 90 föryngringar per år vilket motsvarar ett antal på 400 individer.

7. Sverige har undertecknat Romfördraget som ger oss rätt att behålla våra kulturella särarter. Med nuvarande rovdjurspolitik fråntas vi möjligheten att jaga med lös hund, fäbodbruket omintetgörs och på allt fler platser törs man inte låta sina barn leka ute ensamma, rida ut i naturen, gå ensamma till skolbussen eller gå till en skogstjärn för att fiska. Hur ser ni på dessa förhållanden?

Vi anser inte att vår kulturella särart hotas på grund av den rovdjurspolitik som vi idag för.

8. Lantbruksuniversitet i Umeå räknade 1993 ut att det skulle kosta 6 043 000 000 kr per år (sex milliarder fyrtiotre millioner) exklusive kostnader för jakt, att ha 500 individer av vardera varg, björn, lo och järv. Björn och lo förekommer i mycket större antal i dag. Är ert parti berett att redovisa alla kostnader för Sveriges rovdjursstammar?

De kostnader som staten idag har för ersättningar och förebyggande åtgärder som följd av vår rovdjurspolitik är ungefär 50 millioner kronor årligen.

9. På grund av brist på pengar får människor dö i operationsköer, skolan och åldringsvården saknar resurser, etc. Anser ert parti att satsningar på rovdjuren skall prioriteras före dessa områden?

Det har inte varit aktuellt, och kommer heller inte att bli aktuellt, att vi ska behöva välja mellan en god omsorg och biologisk mångfald. När det gäller kvaliteten inom sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg, så handlar det snarare om att prioritera mellan sänkta skatter eller satsningar inom de områden du pekar på.

10. Det är känt från andra länder att vargen är ett mycket svårjagat djur. Vilka metoder är planerade för att reglera vargstammen när den blivit tillräckligt stor, speciellt i det snöfattiga södra Sverige. Och vem skall göra detta?

Vi är idag mycket långt från de kortsiktigt uppsatta målen på 200 individer. I dag är det Naturvårdsverket som förvaltar rovdjursstammarna efter de målsättningar som riksdagen har fastslagit om miniminivåer när det gäller varg, björn, lo, järv och kungsörn. Jag har stort förtroende för att Naturvårdsverket har tillräcklig kunskap för att klara sin uppgift.

Med vänlig hälsning

Lena Sommestad




Hej.
Här kommer Vänsterpartiets svar på dina frågor.
Hälsningar
Tomas Ahlbeck
Pressekreterare
Vänsterpartiets riksdagsgrupp

1. Många oklarheter råder om vargens härkomst i Sverige. Är ertparti villigt att agera för att en ordentlig polisutredning görsför att ge ett slutgiltigt svar på frågan?

Nej.

2. Om inte varför?

Naturvårdsverket i samråd med en mängd forskare samt Sveriges Lantbruksuniversitet har kartlagt de svenska vargarnas härkomst. Flera forskare har konstaterat att vargen inte kommit till p g a olaglig utplantering utan via Norge och Finland. Vi litar på att dessa fakta är korrekta och utgår från att de rapporter de presenterar är riktiga. Dessutom anser vi att polisen har viktigare uppgifter att ägna sig åt.

3. Om en sådan utredning skulle ge vid handen att vargstammen kommit till genom olaglig utplantering kommer ni då att kräva att vargen utrotas i Sverige eller kommer ni att acceptera brottet och låta stammen växa?

Se fråga 2

4. Dagens lagstiftning tillåter inte den enskilde medborgaren att försvara liv och egendom mot varg, vilket innebär att man passivt får se på när vargen dödar ens hund eller tvingas stå som åskådare och hålla sina barnbarn i handen medan vargen sliter deras häst i stycken. Angående björn och lo gäller vilket djur som är värdefullast det angripna djuret eller rovdjuret om man har rätt att försvara sitt djur eller inte. Undertecknad har av justitieministern begärt att få en prislista på rovdjuren men fått svaret att det måste avgöras från fall till fall. Detta innebär en omöjlig situation för den enskilde. Är ert parti berett att verka för full rätt att förvara liv och egendom?

Enligt beslut av riksdagen våren 2001 så ingår även varg i 28 § jaktförordningen. Riksdagens motivering är: Vargstammen har under 1990-talet haft en hög tillväxttakt. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att regeringen föreslår att förvaltningen skall syfta till en fortsatt hög tillväxt, kommer skyddsjakt på varg utan föregående beslut av Naturvårdsverket återigen att tillåtas på samma villkor som för närvarande gäller för björn, järv och lo. Om vargstammens positiva utveckling bryts avser regeringen emellertid att åter ändra regleringen så att den inte längre omfattar varg.

5. Är ert parti berett att arbeta för att staten, utan invecklad byråkrati, betalar ut full ekonomisk ersättning till de som drabbas av rovdjursskador?

Att vi ska ha livskraftiga rovdjursstammar är ett nationellt beslut vilket betyder att vi även har ett nationellt ansvar att se till att inte enskilda individer drabbas negativt av rovdjursförekomsten. Ersättningsnivån måste därför höjas så de ekonomiska förluster som drabbar tamdjursägare täcks. Får inte drabbade tamdjursägare tillräcklig kompenastion för förluster kommer aldrig en acceptans för rovdjur att uppstå. Den illegala jakten kommer att öka och målet om livskraftiga rovdjursstammar kommer inte att kunna uppnås.

6. Hur många djur anser ni att det skall finnas i Sverige av respektive, varg, björn, lo och järv?

Vänsterpartiet anser att alla rovdjursarterna ska finnas i långsiktigt livskraftiga stammar. För att säkerställa att de olika rovdjursarterna ska kunna överleva i ett längre perspektiv har mål fastslagits. För varg och järv har etappmål fastslagits. När dessa etappmål uppnåtts kommer en utvärdering över konsekvenser av rovdjursförekomsten att utföras för att vi ska kunna ta ställning till hur dessa arter ska förvaltas i framtiden för att de dels ska kunna tillåtas öka i antal och dels begränsa konflikter med allmänhet och näringar. Etappmålen är satta till 200 vargar respektive 400 järvar. För björn och lo är förhållandena annorlunda. Konflikter med dessa arter är inte fullt lika stora och då de funnits i större antal i vår fauna finns en större acceptans för dessa arter. Där fastställer rovdjurspropositionen att minimimålet för dessa arter 1000 individer för björn , 1 500 för lo. Vänsterpartiet står bakom propositionen och därmed de fastslagna målen.

7. Sverige har undertecknat Romfördraget som ger oss rätt att behålla våra kulturella särarter. Med nuvarande rovdjurspolitik fråntas vi möjligheten att jaga med lös hund, fäbodbruket omintetgörs och på allt fler platser törs man inte låta sina barn leka ute ensamma, rida ut i naturen, gå ensamma till skolbussen eller gå till en skogstjärn för att fiska. Hur ser ni på dessa förhållanden?

Under årtionden och till och med århundraden har vi på de flesta platser i Sverige inte haft rovdjur. Det är därför en enorm omställning för oss människor att hitta ett sätt som gör att vi kan leva i samexistens med dessa djur. Ska vi kunna hitta en lösning på de problem som faktiskt föreligger, måste vi börja med att vara sakliga. Vilka problem medför ökade rovdjursstammar och vad kan vi göra åt dessa problem? Vi kan inte börja diskussionen om rovdjur ska existera eller inte- för det ska de. När vi kommit över det första hindret och intagit en generösare inställning till en annan art kan komma någonstans. Men vi måste vara villiga att hitta alternativ och vi måste vara villiga att prova. Ökad kunskap och information är därför de två viktigtaste åtgärderna.

8. Lantbruksuniversitet i Umeå räknade 1993 ut att det skulle kosta 6 043 000 000 kr per år (sex milliarder fyrtiotre millioner) exklusive kostnader för jakt, att ha 500 individer av vardera varg, björn, lo och järv. Björn och lo förekommer i mycket större antal i dag. Är ert parti berett att redovisa alla kostnader för Sveriges rovdjursstammar?

Ja. Dessutom kan tilläggas att förebyggande åtgärder är mer kostnadseffektivt än ersättning för redan rivna djur då ökade anslag till förebyggande åtgärder minskar behovet av resurser till ersättning för rovdjursrivna djur.

9. På grund av brist på pengar får människor dö i operationsköer, skolan och åldringsvården saknar resurser, etc. Anser ert parti att satsningar på rovdjuren skall prioriteras före dessa områden?

Detta val kan vi aldrig ställas inför då "naturvårdskontot" inte berörs av "socialkontot" och tvärtom. Däremot måste vi självklart göra prioriteringar inom naturvårdsområdet om det visar sig att bevarandet av våra rovdjursstammar kräver ökade anslag.

10. Det är känt från andra länder att vargen är ett mycket svårjagat djur. Vilka metoder är planerade för att reglera vargstammen när den blivit tillräckligt stor, speciellt i det snöfattiga södra Sverige. Och vem skall göra detta?

Hur jakt ska bedrivas på varg är en fråga som vi får ta ställning till då stammen är så stor att jakt kan tillåtas. Tillväxten av vargstammen är mer långsam än vad som tidigare förutspåtts vilket betyder att denna fråga inte är aktuell.
Hej!
Ursäkta att du fått vänta länge på att få svar på dina frågor om Centerpartiets syn på rovdjurspolitiken.
Ifall du har några ytterligare frågor eller funderingar så är du välkommen att återkomma till mig.

Med vänliga hälsningar /Katarina Norberg
politisk sekreterare Näringsutskottet och Arbetsmarknadsutskottet centerpartiets riksdagskansli.

1. Är ert parti villigt att agera för att en ordentlig utredning görs för att få ett svar på vargens härkomst?

Nej.

2 & 3. Om inte, varför?

... om vargstammen kommit till genom olaglig utplantering?
År 1999 presenterades Rovdjursutredningen ett omfattande betänkande, SOU 1999:146 Sammanhållen rovdjurspolitik. Där gör man en genomgång av just rovdjurens spridning och utvecklingen på området.

Vargen fanns ursprungligen över större delen av det norra halvklotet i alla biotoper förutom öken och högalpina miljöer. Människans jakt på varg under lång tid har dock lett till att såväl utbredningsområde som antal vargar kraftigt reducerats. I många länder är idag arten helt utrotad.

4. Är ert parti berett att verka för full rätt att försvara liv och egendom mot varg?

Ja, det är inte rimligt att en person inte ska få ingripa när tamdjur angrips av rovdjur. Jaktförordningen bör därför förändras för att införa en så kallad nödvärnsrätt.

5. Är ert parti berett att arbeta för att staten, utan invecklad byråkrati, betalar ut full ekonomisk ersättning till de som drabbas av rovdjursskador?

Ja, eftersom samhället har satt upp målet att en livskraftig rovdjursstam ska garanteras så måste också samhället ta ansvar för eventuell ekonomisk skada som detta kan förorsaka. Full ekonomisk ersättning ska därför utgå för djur som skadats eller dödats av rovdjur, detta oavsett ifall det handlar om husdjur eller djur som ingår i näringsverksamhet.

Skador på människor till följd av rovdjursangrepp är mycket ovanligt och är främst aktuellt i form av björnangrepp. Det är dock viktigt att frågan om ansvar vid skador är utredd. Centerpartiet anser att det är självklart att staten ska ta ansvaret för kostnader vid personskador som orsakats av rovdjursangrepp.

6. Hur många djur tycker ni att det ska finnas av varg, björn, lo och järv?

Varg: 200 individer på den skandinaviska halvön.
Björn:1000
Lo: 1000
Järv: 300
Det är viktigt att koppla ett helhetsgrepp på rovdjurspolitiken då djuren rör sig över stora områden och många finns vid den norsk/svenska gränsen. Miniminivåer och etappmål måste därför utgå från det samlade skandinaviska perspektivet snarare än från en strikt nationellt. Sverige bör därför försöka få till stånd en samsyn i frågorna med Norge och till viss del Finland.

Miniminivåerna för antalet individer ska dock inte ses som statiska siffror som ska hållas till varje pris. Vid olika tillfällen kan stammarna understiga och överstiga nivåerna. När nivåerna nått sådana nivåer att de kan anses långsiktigt hållbara så är det viktigt att ökad hänsyn tas till rovdjurens påverkan på social och ekonomiska förhållanden.

7. Med nuvarande rovdjurspolitik fråntas vi möjligheten att jaga med lös hund, fäbodbruket omintetgörs och på alltfler ställen törs man inte låta sina barn leka ensamma ute, rida i naturen, gå ensamma till skolbussen eller gå ensamma till en skogstjärn för att fiska. Hur ser ni på dessa förhållanden?

Det är viktigt att människors oro för rovdjuren och deras utbredning tas på allvar. Människor har rätt att få kunna känna sig trygga och det är därför viktigt med information för att öka kunskaperna om rovdjur. Det kan handla om enkla förhållningsregler för hur man ska bete sig när man möter en björn i skogen eller hur vargar fungerar.

Rovdjurspolitiken måste ha en förankring bland de som bor i områden med ett stort samlat rovdjurstryck likväl som hos de som inte gör det. Skyddsjakt måste kunna medges i särskilda fall av lokal olägenhet även om miniminivåerna ej uppnåtts.

8. Är ert parti berett att redovisa alla kostnader för Sveriges rovdjursstammar?

Ja, det är viktigt att man kan informera och diskutera dessa frågor öppet. För att få en acceptans för rovdjurspolitiken och för att kunna uppnå livskraftiga stammar måste det till ett omfattande informationsarbete. Det är viktigt att informationen om rovdjuren är allsidig och att flera parter kan delta i arbetet.

9. Anser ert parti att satsningar på rovdjuren skall prioriteras före områden som vård och skola?

Satsning på en bra rovdjurspolitik behöver inte stå i motsats till extra anslag till andra områden. Det är dock nödvändigt med satsningar på statlig nivå på rovdjurspolitiken. Exempelvis är principen om att staten ska garantera ekonomisk ersättning vid rovdjursangrepp viktigare än att 'spara' de pengarna genom att inte införa en statlig garanti. Det är även viktigt att samhället tillför resurser till viltforskning och viltövervakning.

10. Vilka metoder är planerade för att reglera vargstammen när den blivit tillräckligt stor, speciellt i det snöfattiga södra Sverige. Och vem ska göra det?

Det är viktigt att viltvårdsfrågor beslutas så nära de som berörs av besluten som möjligt. Beslut om skyddsjakt bör flyttas från Naturvårdsverket till länsstyrelserna. Genom denna decentralisering får alla intressen en större möjlighet att framföra sin mening och besluten blir bättre förankrade bland lokalbefolkningen.

De övergripande förvaltningsfrågorna liksom samråd och informationsinsatser bör handhas på regional nivå av befintliga viltvårdsnämnder som ett rådgivande organ till länsstyrelsen. Det är att skapa onödig byråkrati att som regeringen gjort komplettera viltvårdsnämnderna med politiska företrädare.



Moderaternas svar.

Hej

Bo Lundgren har bett mig besvara Ditt brev med frågor om rovdjur.

1. Vi anser inte att det är ändamålsenligt att tillsätta en polisutredning för att utreda frågan om vargens härkomst i Sverige.

2. Det är ett faktum att det finns varg i Sverige och det är svårt att förstå vad en polisutredning om vargens härkomst skulle göra för skillnad.

3. Vi ser inte någon poäng i att utreda frågan. Oavsett om det från början var en olaglig utplantering eller om vargen helt enkelt har invandrat från våra grannländer så ändrar det inte på vår inställning att vargen bör få finnas som en naturlig del i den svenska faunan.

4. Ja, vi vill att nödvärnsrätten skall innebära att var och en har rätt att skydda sig själv och sina djur också vid rovdjurangrepp.

5. Ja, eftersom staten fattat beslut om att vi skall ha livskraftiga rovdjursstammar måste staten också betala ut ersättning för de som blir drabbade av rovdjursskador. Samtidigt tror vi att rovdjursskadorna skulle bli betydligt mindre av den utökade form av skyddsjakt som vi föreslår.

6. Rovdjuren bör få finnas i så stort antal att stammarna kan anses vara långsiktigt livskraftiga. Vi föreslår dock inte något absolut antal eftersom vi anser att det beror på hur den samlade jakt- och viltvården ser ut och hur reglerna för bland annat skyddsjakt är utformade. Vi tror att rovdjurskonflikterna kommer att minska med vår rovdjurspolitik. Det viktiga är alltså inte hur många rovdjuren är utan att politiken är utformad så att konflikterna minskar mellan exempelvis jakten och dem som har tamboskap och rovdjuren.

7. Se ovanstående svar. Med en bättre rovdjurspolitik tror vi konflikterna kommer att minska.

8. Det är rimligt att försöka räkna ut vad det kostar samhället att ha rovdjur. Samtidigt är det en svår uppgift att räkna ut. Det finns också intäkter från att ha rovdjur såsom ökad turism mm.

9. Nej

10. Rovdjuren måste hanteras inom ramen för den samlade vilt- och jaktvården. Det är viktigt med en balanserad viltvård och i detta ligger att det inte skall bli orimligt stora rovdjursstammar. Detta är säkerligen något jakt- och viltintresserade är intresserade att arbeta med den dag vargstammen växt till en storlek som möjliggör jakt.

Med vänlig hälsning
Göran Olsson
Politisk handläggare


Kristdemokraternas svar är deras motion till riksdagen2000/01:kd 124 av Ulf Björklund m.fl

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om full ekonomisk ersättning vid rovdjursangrepp.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om full ersättning för rovdjursförekomst i vinterbetesmarker och områden som omfattas av norsk-svenska renbeteskonventionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilt ekonomiskt stöd för skadeförebyggande åtgärder inom rennäringen.

Inledning

Rovdjurens utbredning har under åren genomgått stora och snabba förändringar. Under 1800-talets senare hälft decimerades stammarna i Sverige och övriga Norden kraftigt. Under 1900-talets senare hälft har förändringarna likaledes varit påtagliga, men gått i motsatt riktning. I föreliggande proposition behandlas frågor om de fyra stora rovdjursarterna björn, järv, lo och varg, samt därutöver kungsörn. Samtliga ingår som en naturlig del i den svenska faunan. Periodvis har det funnits så få individer att flera av arterna riskerat att helt försvinna. Genom olika åtgärder såsom fridlysning och begränsad jakt har stammarna ökat.
Riksdagen har vid flera tillfällen gett uttryck för att Sverige skall bevara den biologiska mångfalden, bl.a. i betänkande 1998/99MJU:6, Svenska miljömål. Under miljökvalitetsmålet "Levande skogar" sägs att inhemska växt- och djurarter skall kunna fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Genom tillträde till Bernkonventionen och medlemskapet i den Europeiska unionen har Sverige internationellt åtagit sig att på olika sätt bevara den biologiska mångfalden.
Proposition 2000/01:57, Sammanhållen rovdjurspolitik syftar till att säkerställa att de stora rovdjuren långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Kristdemokraterna stöder regeringens förslag till övergripande mål, liksom de miniminivåer och etappmål som fastställs för de olika arterna. Däremot finns det skäl att uppmärksamma brister i propositionens överväganden rörande ersättningen för rovdjursskador.

Ersättningsregler

Kristdemokraterna ser det som en brist att propositionen inte klargör vilket ansvar staten skall ta i frågan om ersättning vid personskador orsakade av rovdjur. Enligt vår uppfattning har staten ett ekonomiskt ansvar vid personskador till följd av angrepp från rovdjur. Liksom ersättning skall utgå för skadade eller dödade tamdjur skall ersättning utgå för personskador som uppstått i samband med ett rovdjursangrepp.
Mot bakgrund av att staten har som mål att upprätthålla livskraftiga rovdjursstammar, är det av största vikt att djurägare kompenseras fullt ut för de rovdjursskador som inträffar. Detta måste även gälla djur som inte är kopplade till näringsverksamhet.
Kristdemokraterna anser således att djurägare skall erhålla full ekonomisk ersättning för djur som skadats eller dödats vid rovdjursangrepp.

Vargen

Vargen har under senare år särskilt uppmärksammats genom en markant individökning med stark koncentration till Dalarna, Dalsland och Värmland. Tidigare har varg funnits i alla landskap utom Öland och Gotland. Arten har genom historien varit föremål för hård avskjutningen. Skottpengar infördes redan 1647 och avskaffades först 1965, då vargen också fridlystes. År 1983 inträffade den första kända vargföryngringen i Sverige sedan 1918. Därefter har det nästan årligen skett föryngringar i Mellansverige eller angränsande områden i Norge. Trots ökningen ligger vargstammen ännu under den nivå på 50 könsmogna individer som Internationella Naturvårdsunionen satt som gräns för när en djurart kan betecknas som akut hotad. I dagsläget har vargen inte nått sådant antal att överlevnad kan anses säkrad i ett längre perspektiv. Under våren 2000 beräknades vargstammen uppgå till mellan 60-80 djur.
Propositionen föreslår att det fastställs ett etappmål för stammens tillväxt. Innan etappmålet är uppfyllt tillåts skyddsjakt endast i mycket begränsad omfattning. När etappmålet är nått görs en förnyad bedömning av stammens utveckling och den framtida förvaltningen av stammen. För varg anges etappmålet 20 föryngringar per år, motsvarande 200 individer. Med en sådan inriktning bedömer regeringen det vara möjligt att uppfylla de mål som riksdagen satt upp i det miljöpolitiska arbetet med bevarandet av den biologiska mångfalden i Sverige.
Kristdemokraterna stöder regeringens bedömning, liksom förslaget om ändring av 28 § jaktförordningen (1987:905), varigenom skyddsjakt på varg utan prövning av Naturvårdsverket medges på samma villkor som för närvarande gäller för björn, järv och lo.
Propositionen innehåller också överväganden om vargens utbredningsområde. Regeringen anser att möjlighet till föryngringar skall finnas inom renskötselområdet, trots att rovdjursutredningen föreslagit att ingen fast vargstam skall finnas på renens betesmarker. Kristdemokraternas vill därför betona att förekomsten av föryngringar inom renskötselområdet måste vara starkt begränsad och endast medges i områden utanför åretruntmarkerna.

Särskild hänsyn till rennäringen

Rennäringen har stor betydelse för det samiska kulturarvet och den framtida samekulturens utveckling. Särskild hänsyn måste därför tas till rennäringen vid utformandet av rovdjurspolitiken. Från rennäringens sida har under lång tid påtalats behovet av en statlig rovdjurspolitik inom renskötselområdet med betoning på konsekvenser för ekonomi och arbetssituation och i förlängningen också konsekvenser för den samiska kulturens framtid i Sverige.
Kristdemokraterna ifrågasätter propositionens förslag om reducering av ersättningsnivån med 25 procent beträffande föryngring och förekomst av rovdjur inom vinterbetesmarkerna och de områden som omfattas av den norsk-svenska renbeteskonventionen. Renarna befinner sig i lika stor utsträckning där som inom åretruntmarkerna, varför ersättningsnivån bör vara den samma.
Kristdemokraterna anser därför att full ersättning bör lämnas för förekomsten av rovdjur inom vinterbetesområdet och områden som omfattas av renbeteskonventionen.

Skadeförebyggande åtgärder

Rovdjursutredningen konstaterar att det är viktigt att man inom rennäringen förebygger rovdjursskador i större utsträckning än idag. Sameby kan ansöka om bidrag från Sametinget för att finansiera skadeförebyggande åtgärder. Detta bidrag räknas dock av från den ersättning samebyn erhåller enligt rovdjursinventeringen. Det nuvarande ersättningssystemet förmår inte i tillräcklig grad stimulera till skadeförebyggande åtgärder. Mot bakgrund av detta har rovdjursutredningen föreslagit att ett särskilt stöd införs för förebyggande åtgärder.
Kristdemokraterna anser att ett särskilt ekonomiskt stöd, skilt från ersättningen enligt rovdjursinventeringen, bör införas för skadeförebyggande åtgärder.

Informationsinsatser - rovdjursgrupper

Kristdemokraterna har full förståelse för den oro lokalbefolkningen känner i de delar av Dalarna, Dalsland och Värmland där vargstammen idag är koncentrerad. Målet måste ändå vara att vargstammen på ett naturligt sätt får en spridning till övriga delar av landet. Misstro och okunskap är betydande orsaker till konflikter kring rovdjursförekomster, kanske främst kring vargstammens ökning och utbredning. Misstro finns dels mellan de intressegrupper som på olika sätt engagerar sig i rovdjursfrågor, dels mellan lokalbefolkning och myndigheter. Informationsinsatser med lokala och regionala gruppers delaktighet kan ge en gemensamt accepterad kunskapsbas, som tillsammans med insyn i beslutsprocessen skapar förutsättningar för en mer nyanserad syn på rovdjursförekomsten. Kristdemokraterna förutsätter att markägare och andra enskilda människor som lever i områden där rovdjur förekommer ges möjlighet att ingå i de regionala samrådsgrupper kring rovdjursförekomsten som regeringen föreslår i propositionen.

Rovdjurscentrum

Regeringens bedömning i propositionen är att frågan om statliga medel till ett eller flera rovdjurscentrum bör hanteras av Naturvårdsverket. Kristdemokraterna vill betona vikten av att rovdjurscentrum inrättas för kompetensutveckling och som kunskaps- och informationsbas för allmänheten. Det är angeläget att då bygga vidare på befintliga anläggningar med verksamheter som genom forskning och annan kompetens samlat på sig ett brett kunnande inom området. Ett rovdjurscentrum med spets kan få genomslagskraft både nationellt och internationellt och på bästa sätt förmedla forskarvärldens kunnande till en bred allmänhet. Det bör därför satsas på ett huvudcentrum som skall förse lokala och regionala samrådsgrupper, djurparker och anläggningar m.m. med kunskap och information.

Stockholm den 30 januari 2001




Öppet brev skickat till samtliga riksdagsledamöter

Jägarna har i många år lagt ner stor möda på att skjuta och förkorta lidandet för djur smittade av rävskabb och att samtidigt därmed försöka minimera spridandet av sjukdomen. Jägarna har även offrat mången nattsömn och ett stort antal timmar för att förkorta lidandet för trafikskadade djur.

Vad gäller de stora rovdjuren tycks nya etiska regler ha införts i Sverige.

Genom att man utfärdat förbud att avliva skabbsmittade vargar bidrar myndigheterna tyvärr till rävskabbens spridning och därmed ett enormt djurplågeri. Det är till och med känt att man för mer än ett år sedan försåg skabbsmittade vargar med radiosändare för att se hur det skulle gå för dem.

En sådan varg avlivades nyligen av en jägare som inte orkade se vargens lidande. Och med den tidigare alfahannen i Leksandsreviret i färskt minne kan man med all rätt fråga sig vilka regler som gäller i samhället. Den stackars vargen spårades av vargvänner i veckor trots att den var så förlamad att den till slut drog sig fram med frambenen och släpade bakdelen efter sig, innan lidandet till slut förkortades av en jägare.

En lodjurshanne med ett skadat bakben försågs för ca tre år sedan med ett radiohalsband, det blödande djuret som fått plågas dessa år avlivades nyligen i Rättvik.

Anser du att det i ett land som påstår sig värna om djuren är legalt att plåga djur i eget syfte om man är vargvän, forskare eller tjänsteman på naturvårdsverket?

Eller delar du Svenska Jakt & Fritidsgruppens åsikt att ingen har rätt att plåga djur på detta sätt och stödjer vårt krav på ett snabbt stopp för denna lekstuga.

Tacksam för ert svar.


REMISSVAR PÅ ROVDJURSUTREDNINGENS SLUTBETÄNKANDE SOU 1999:146

Vi upplever att dagens rovdjurspolitik innebär förtryck av folkgrupp.
Vi tvingas ha dessa täta rovdjursstammar.
Vi har fråntagits rätten att försvara liv och egendom mot rovdjuren.
Vi får själva stå för problemen och kostnaderna som uppstår.
Vi anser inte dessa förhållanden vara förenliga i en demokrati.

Resultatet har blivit:

· Att våra barn ej längre kan gå ensamma till skolbussen eller leka fritt utomhus.

· Att våra ungdomar ej längre kan rida ut på sina stigar i skogen.

· Att människor inte törs vistas i naturen för bärplockning etc.

· Att orienteringsidrotten påverkas och lokalt ej kan fortsätta.

· Att vi tvingas ha björnar som äter ur fågelstugor och soptunnor.

· Att vi tvingas ha oskygga och aggressiva vargar kring stugknutarna.

· Att vi tvingas ha lodjur som jagar huskatten när rådjur och hare tagit slut.

· Att hästar, kor och får ej längre kan släppas på skogen.

· Att rådjuren lokalt har utrotats. (Inte ett rådjur på 80 000 ha söder om Nås)

· Att älgstammen drabbas hårt.

· Att jakt med löshund omöjliggörs.

· Att eftersök av trafikskadat vilt ej kan göras på effektivaste sätt.

· Att jaktprovsverksamhet ej längre kan bedrivas på stora områden.

· Att en hederlig svensk på 1 sek. kan bli en grov brottsling, om han i hastigt mod försvarar sitt tamdjur, då vargen tagits bort från § 27 och § 28 i jaktförordningen.

· Att vapen beslagtas i en sådan situation innan dom fallit trots att ingen risk föreligger för fortsatt brottslighet.

Därför kräver vi:

. Att Sverige får en sammanhållen rovdjurspolitik som grundar sig på glesbygdsbornas villkor.

Så att vi törs låta våra barn ensamma gå till skolbussen och att leka ute samt att människor skall tordas gå i skogen och plocka bär och svamp. Och att våra ungdomar åter skall kunna rida efter sina stigar i skogen. Det är en sak att sitta långt ifrån verkligheten och besluta och en annan sak att ha björnar som äter från fågelbord och ur soptunnor, vargar som urinerar i barnens sandlådor eller lodjur som tar huskatten i farstun. I Frankrike har man insett misstaget att inplantera björn och har för avsikt att ta bort dessa.

· Att människan åter får större värde än rovdjuren.

Enligt en dom i hovrätten verkar vargen vara värd fyra gånger mer än en människa. En renskötare misstänkt för att ha jagat och dödat en varg dömdes av hovrätten till ett års fängelse och att betala 40 000 i skadestånd till staten, detta trots att vargen ej påträffats. Den 6 februari 1999 i Falun slår en man en annan man i huvudet med en flaska, mannen skadas så svårt att han ligger i coma ännu mer än ett år efter överfallet. Gärningsmannen döms av hovrätten till tre månaders fängelse och skyddstillsyn. Detta förhållande överensstämmer inte med vår rättsuppfattning. Ändå efterlyser tjänstemän på naturvårdsverket och andra rovdjursfanatiker skärpta straff för jaktbrott. Hur mycket större värde har en varg jämfört med en människa? Har den intensiva rovdjurspropagandan i media som vilselett allmänheten, även påverkat våra domstolar så att de tappat verklighetsförankringen. Då är det enligt vår uppfattning hög tid för regering och riksdag att ta sig en riktig funderare på om det inte är dags att åter flytta människan högst upp på den biologiska pyramiden.

· Att förvaltningen av våra rovdjursstammar sker på lokal nivå och glesbygdens villkor.

Vi har i färskt minne 1970 talet då älgtilldelningen sköttes av experter med påföljande älgexplosion som kostade miljarder i trafikolyckor och skogsskador. Den illegala jakten är inte försvarlig men förklarlig med tanke på vilket sätt rovdjurspolitiken skötts eller snarare misskötts.

· Att rovdjur som hotar människor får avlivas direkt.

Det är inte rimligt att rovdjur med oacceptabelt beteende skall tillåtas förstöra människors livsvillkor och överföra sitt beteende till nästa generation.

· Att rovdjur som attackerar tamdjur får dödas omgående.

Rovdjursutredningens förslag måste börja gälla omgående. Margareta Winbergs beslut innebär att djurägaren tvingas se på när jaktkamraten eller ridhästen sargas av rovdjuret för att sedan skriva till naturvårdsverket och få tillstånd att avliva rovdjuret. Ett förhållande som inte stämmer överens med vårt rättsmedvetande. Ett TV team från CNN, som rest runt i många länder och gjort reportage om rovdjur, skrattade och trodde vi drev med dem när vi berättade att vi inte har rätt att försvara liv och egendom mot varg.

· Att jaktlagens § 27, § 28 enligt Sören Ekströms förslag införes för samtliga rovdjur.

· Att orienteringsidrotten och annat friluftsliv kan fortsätta.

Vilken idrottsledare törs ikläda sig ansvaret att skicka ut barn och ungdomar för träning, eller arrangera orienteringstävlingar i marker med varg och björn. Människor som springer kan uppfattas som ett flyende byte och det är ett känt faktum att detta utlöser rovdjurens jaktinstinkt.

· Att jakt med lös hund kan bedrivas nu och i framtiden.

Jakten med lös hund är ett kulturarv som finns beskrivet redan på hällristningar. För oss glesbygdsbor är jakten inte bara ett nöje utan ett sätt att leva och en del av vår försörjning. Lös hund är även oftast den enda metoden att snabbt hitta och avliva trafikskadat vilt. Jakt och att göra barn är våra äldsta kulturarv.

· Att full statlig ersättning omedelbart utgår vid skador förorsakade av rovdjur på människor, hundar, andra tamdjur och bin.

Är det ett nationellt intresse att ha rovdjur är det minst sagt rimligt att kostnaderna är en nationell skyldighet. Beslut har fattats att Länsstyrelserna får betala ut ersättning i mån av medel, tyvärr har detta visat sig inte fungera till fullo.

· Att regeringen värnar om den biologiska mångfalden av småvilt, rådjur och älg.

Dagens rovdjurspolitik har medfört att älg och rådjursstammarna lokalt inte längre är jaktbara vilket innebär väsentliga förluster. I februari 1999 inventerades 80 000 ha söder om Nås, inte ett enda rådjur hittades. Detta förhållande är ett brott mot § 4 i jaktlagen. Vi anser det galet att rovdjuren skall få monopol på den absolut bästa råvaran och att människan skall få nöja sig med kött från djur som är laddade med antibiotika och hormoner samt transporterats i flera dygn ute i Europa.

· En utredning om vargens härkomst.

Myndigheterna hävdar att vargen har kommit till Sverige genom invandring, om det påståendet är riktigt måste vi kunna räkna med att invandring sker igen, och då behövs inte 200 vargar för långsiktig överlevnad. På Isle Royale i Lake Superior i USA finns en grupp vargar som har sitt ursprung i ett enda vargpar, levat i 50 år utan att visa tecken på inavel. Är det verkligheten eller oeniga forskares datasimulationer man skall tro på och agera efter? Enl. en artikel i Dansk Jagt (Danska Jägareförbundets dåvarande tidskrift) i juli 1977 står det att läsa att Köpenhamns zoo skall leverera 7 st vargvalpar till Sverige, valparna skall utsättas i nordsvenska delen av Lappland till hösten. Jakthundgruppen finner, att Jordbruksverket meddelade Boråsparken importtillstånd av 7 vargar 1977. Skogsstyrelsen ansökte om importtillstånd av varg diarieförd den 24 maj 1984 i Jordbruksverkets handlingar med följande lydelse. "Skogsstyrelsen Jönköping. Införsel till Sverige av varg respektive försäljning av varg". Vart tog dessa vargar vägen?

· Att få besked om hur och av vem vargstammen skall regleras.

Dagens rovdjurspolitik är en lek med elden. Det är väl bekant att man i Ryssland och de baltiska länderna inte lyckats hålla vargstammen på en acceptabel nivå trots att man använder alla metoder. I Estland betalar staten ut motsvarande en månadslön i skottpengar för en varg, där får varg dessutom jagas på annans marker. I skogslandskap och speciellt i södra Sverige där det oftast saknas snö och man har små jaktområden blir det mycket svårt att hantera vargstammen. I USA klarade man inte att avliva planerat antal vargar och i Norge lyckades man, trots en kostnad av en million kronor, inte avliva hybriderna på hela vintern. Kommer vi att få återuppleva forna tiders vargskall?

· Att redan kommande vinter få börja minska rovdjursstammarna.

Vi måste snarast få börja jaga varg för att få bort de djur som förorsakar mest skador och uppträder på ett oacceptabelt sätt och återge dem sin naturliga skygghet för människan. Björnstammen måste minskas i kärnområdena. Sören Ekströms utredning föreslår en minskning av lodjursstammen men Naturvårdsverket fortsätter sin vana trogen att öka stammen.

· Att regeringen i övrigt tillvaratar glesbygdsbornas och jägarnas intressen.

Vi har många medlemmar som aldrig har jagat men som finner vårt arbete angeläget då man drabbats av de många inskränkningar i sin livsföring som rovdjuren orsakar. Det borde rimligen inte vara regeringens uppgift och målsättning att skapa oro och ångest i glesbygden. Även fastighetspriserna påverkas negativt då jakträtt numera är ointressant på grund av rovdjuren.

· Att regering och riksdag använder våra skattemedel klokare.

Det är mycket frustrerande att tvingas konstatera att sjukvårdsköerna växer, att pengar saknas till skolböcker åt våra barn, att pengar saknas till vård av gamla och handikappade etc etc. Samtidigt som man kan höra helikoptern som är upp och pejlar efter rovdjur och vet vilka kostnader som offras men framför allt kommer att offras på rovdjurens altare.

Några exempel på vargens framfart.

Svenska Rovdjursföreningen påstår att en vild frisk varg aldrig angripit en människa, det skulle därför vara mycket intressant att se sjukjournalerna för de vargarna som bevisligen dödat och ätit människor. Det är visserligen sant att ingen människa har dödats av varg i Sverige under 1900 talet och det kan ju ha samma förklaring som att det hände inga bilolyckor i Sverige på 1800 talet.

På 1820 talet dödades 13 barn och 1 vuxen i Sverige. Det hävdas att dessa dåd skulle utförts av en varg uppfödd i fångenskap och därför mist sin naturliga skygghet för människan, detta finns inte belagt. Men om så skulle vara fallet vad kan vi då förvänta oss av vargarna i Västerdalarna och norra Värmland som hotar människor och inte viker undan trots varningsskott, rör sig ogenerat 4-5 m från människor och springer efter bilar och andra motorfordon.

Mellan 1831 och 1882 dödades 75 barn och 3 vuxna i Finland.

I Kirovområdet blev 26 barn och 1 vuxen dödade av vargar efter 1944.

1948 dödades ca 40 barn av varg i Darovskoy, öster om Moskva, enligt den ryske biologen Michail Pavlov.

I Maharashtra i Indien dödade häromåret en enda varg 5 människor och sargade 16.

Vintern 1995-96 Dödades 2 albanska flyktingar på flykt över bergen till Grekland av vargar, fem andra i gruppen tvingades sitta i ett träd i två dygn innan de räddades av en gränspatrull.

1996 dödades Tricla Wyman av en flock vargar i Ontario i Canada.

Hösten 1997 dödades en kvinna i Big Falls i USA.

Under perioden mars - oktober 1996 attackerades 76 barn av vargar i Indien, varav minst 43 dödades.

Professor L David Mech bekräftar i tidskriften Internationell Wolf att vargar dödat barnen. Han skriver även att barn ej bör lämnas ensamma där det finns varg.

Lördagen 2000 03 11 visade det grekiska TV - bolaget Mega bilder på resterna av en medelålders kvinna som ätits upp av vargar. Bara huvudet några ben samt trasiga skor och kläder var allt som återstod. Resterna hittades av fåraherdar i gränsområdet mot Bulgarien. Enligt samma källa åts en människa upp av vargar även i februari i dessa trakter.

Listan kan göras mycket längre, men detta bör räcka för att visa att de som påstår att vargen är ofarlig för människan inte är seriösa. Det finns dessutom flera fall i Sverige där människor hotats av varg, eller att varg sprungit efter bilar och andra motorfordon. Se bil.1-4 Det är det enormt frustrerande. Att lyssna till "experternas" resonemang om rovdjurens tillväxt ett resonemang där människornas livsvillkor i vissa regioner totalt åsidosätts.

Det är också anmärkningsvärt att Småland saknar förutsättningar att hysa en enda björn medan skogslänen tvingas hysa hundratals och dessutom både varg och lo. Det är självklart att människorna i dessa områden reagerar med både sorg och vrede när man upplever detta människoförakt. Bensinpriser, uteblivet vägunderhåll, indragen service, och övriga politiska beslut gör att man undrar om är det regeringens och riksdagens avsikt att helt avfolka glesbygden och överlåta den åt rovdjuren.

Naturvårdsverkets hantering av rovdjursfrågorna i allmänhet och vargen i synnerhet. Kan komma att på sikt få ödesdigra konsekvenser för i första läget glesbygden och senare tätorterna. Svenska Jakthundgruppen kan inte acceptera att enskilda tjänstemän på Naturvårdsverket som är en statlig myndighet, får fortsätta att vilseleda allmänheten. med lögner.

· Man har gått ut och sagt att vid fem av sex tillfällen i modern tid i Sverige som björn angripit en jägare, har björnen varit påskjuten. Detta är inte sant.

· 1996 gick man ut och påstod att ett barn blivit dödat av en hund i Sverige. Ett felaktigt påstående som Svenska Kennelklubben reagerade starkt på.

· Man har påstått att ingen människa dödats av varg i Sverige sedan tidigt 1700 tal, sanningen är att kring 1820 dödades 13 barn och 1 vuxen i Sverige.

· Weinberg, tjänsteman på Naturvårdsverket, gjorde häftiga utfall i media mot den man som fick sin hund vargdödad på natten, Weinberg påstod att det var ansvarslöst att ha hunden lös då vargen var aktiv. Forskarna har nu konstaterat att vargen är lika aktiv dygnet runt, ett förhållande som vi känt till i flera år.

· Man påstår att EU förbjuder jakt på vissa djurarter. Enligt EU kommissionären Bruno Julian är poppulationernas storlek ett nationellt ansvar, något som EU inte beslutar om.

· Vidare har man genom åren försökt lugna opinionen först genom att säga att när vi fått 3 familjegrupper kan någon varg skjutas, sedan blev det 10 etablerade par, nu är det enligt Naturvårdsverkets representant Anders Bjärvall tidigast när vi fått 200 hundra vargar i Sverige, alltså inte i Skandinavien.

· Bjärvall säger dessutom att vi får lära oss jaga med hunden i koppel vilket innebär att vi berövas en urgammal tradition. Detta kan och kommer Jakthundgruppen aldrig att acceptera. Ett uttalande som visar hur enormt litet vår "rovdjursexpert" känner till om verkligheten.

· Den attitydundersökning om svenska folkets inställning till varg som gjordes av SIFO på uppdrag av Naturvårdsverket måste betraktas som en bluff. Man lovade att 500 personer skulle tillfrågas i områden där vargen etablerat sig. För att få de svar man ville ha klassade man hela Värmland hela Dalarna och hela Hälsingland som vargområden, i området kring Nås, Fredriksberg där problemen förekommit bor ca 0,5% av Dalarnas befolkning vilket gör att frågorna gått till tätorterna som inte varit drabbade. Att definiera Karlstad, Borlänge, Falun, etc. som landsbygd måste starkt ifrågasättas. Enligt uppgift är tamdjursägarnas attityd till varg baserat på 19 tillfrågade. Vi ifrågasätter starkt om resultatet av denna undersökning skall finnas på Grimsös hemsida och presenteras som forskningsresultat.

· Att denna attitydundersökning är behäftad med allvarliga brister bekräftas av forskare på Grimsö. Forskare delar även vår uppfattning att stora rovdjur som har ett oacceptabelt beteende, och som underblåser rovdjurshatet samt kan vara en fara för människor och tamdjur, skall avlivas direkt innan allvarliga olyckor inträffar.

Svenska Jakthundgruppen anser att ovanstående exempel pekar på tjänstefel av så allvarlig art att det bör leda till att dessa personer, som driver sina personliga intressen, skiljs från sina nuvarande uppdrag och ersätts av tjänstemän med ett objektivt arbetssätt.

Det skulle även vara mycket intressant att få veta vem som tagit besluten:

· Som gör en människa till brottsling om man hänger ut fläsksvålen från hushållsgrisen till fåglarna.
· Som säger att jag får äta kalvsteken men blir brottsling om jag kastar ut en bit åt räven.
· Som tillåter mig att ha 5 skott i magasinet när jag jagar älg men bara 2 skott när jag jagar björn, då skotten kanske mest behövs.

Svenska Jakthundgruppen hemställer även om att regering och riksdag gör en definition av begreppen "de stora skogarna och vildmarken"

Anser regeringen att man kan betrakta Mora, Rättvik, Nås, Fredriksberg, Hagfors, Årjäng, etc. som vildmark?

Är den svenska regeringen beredd att medverka till spridning av parasiter och sjukdomar?

Den elakartade parasiten echinoccus granulosus som varit utrotad i Sverige i flera decennier har hittats i flera vargområden i Sverige. Dessutom måste risken tas på stort allvar att den ännu farligare echinoccus em. samt rabies kan spridas med invandrade vargar.

Slutligen är det Svenska Jakthundgruppens förhoppning att Sveriges regering i likhet med Norges regering tar sitt förnuft till fånga och tar hänsyn till de människor som drabbas av de stora rovdjurens närvaro och framfart.

Se bilaga 5.

DET ÄR HÖG TID ATT HEJDA ÖKNINGEN AV BJÖRN OCH LO SAMT ATT VISS BESKATTNING AV VARGSTAMMEN KAN SKE KOMMANDE VINTER.

Nås den 6 juni 2000
Svenska Jakthundgruppen
Malte Sandström
Ordförande.



Sören Ekströms utredning


Skyddsjakt på varg (SOU 1999:50 Delbetänkande av rovdjursutredningen



Remissinstanser:

1. Naturvårdsverket
2. Sametinget
3. Rikspolisstyrelsen
4. Länsstyrelsen i Västra Götaland
5. Länsstyrelsen i Värmlands län
6. Länsstyrelsen i Dalarnas län
7. Länsstyrelsen i Gävleborgs län
8. Länsstyrelsen i Västernorrlands län
9. Länsstyrelsen i Jämtlands län
10. Länsstyrelsen i Västerbottens län
11. Länsstyrelsen i Norrbottens län
12. Sveriges lantbruksuniversitet
13. Viltskadecenter
14. Hagfors Kommun
15. Svenska Samernas Riksförbund
16. Renägarförbundet
17. Lantbrukarnas Riksförbund
18. Svenska Naturskyddsföreningen
19. Världsnaturfonden
20. Svenska Jägareförbundet
21. Jägarnas Riksförbund
22. Fåravelsförbundet
23. Fäbodbrukarföreningen
24. Rovdjursföreningen
25. Svenska Jakthundgruppen
26. Miljöverndepatementet, Oslo
27. Jord- och skogsbruksministeriet, Helsingfors

Här nedan kan du läsa Svenska Jakthundgruppens remissvar, observera ändring av policy.




YTTRANDE


1999-07-14
M1999/2235/Na
Miljödepartementet
103 33
STOCKHOLM

Skyddsjakt på varg ( SOU 1999:50 ) Delbetänkande av Rovdjursutredningen ( dnr M1999/2235/Na )

Sammanfattning

Svenska Jakthundgruppen ( SJG ) ansluter sig till fullo i utredningens förslag att vargen skall omfattas av 28 § jaktförordningen, att skyddsjakt på varg skall tillåtas på samma villkor som de andra rovdjursarter som omfattas av paragrafen.
SJG ansluter sig också till utredningens förslag att skyddsjakt på varg enligt 27 § första meningen jaktförordningen skall tillåtas.
Rovdjursutredningen har belyst aktuell lagstiftning, internationella åtaganden, de konflikter som följer med en växande vargstam, konsekvenser för vargstammen.
Vi delar också många av utredningens slutsatser som framkommit i den löpande texten, men i vissa delar som berör den enskilda glesbygdsbon, jaktens betydelse, allmänna rättsmedvetandet, vargens härkomst, numerär och utbredningsområde samt tolkningsproblem av lagtexten, där önskar vi förtydliga oss.

2.3 Bernkonventionen


Här behandlas undantag som får göras för att hindra allvarlig skada på boskap och annan egendom. Undantag får också göras med hänsyn till allmänhetens hälsa och säkerhet eller andra övergripande allmänna intressen.
Redan idag, med ett 70-tal vargar i de mellansvenska markerna, så har vi sett klara konflikter av skilda slag, framförallt för glesbygdsbor. Deras vardag är redan idag påverkad. Tidigare självklarheter är inte så självklara längre. Med en växande vargstam så kommer dessa konflikter att förstärkas, på sikt kommer valet av boende att påverkas.
Att bygga upp den svenska vargstammen till ca 500 djur, att deras kärnområden skall utgöras av de mellansvenska skogslandskapen, detta ser inte SJG förenligt med de undantag som görs i Bernkonventionen
En orimlig börda läggs på skogsborna, allmänhetens hälsa och säkerhet måste ändå ha företräde.
Möjligheten att tillåta skyddsjakt utifrån de kriterier som angetts är naturligtvis positivt, men enbart detta i sig kommer inte att lyfta bort de problem som följer med en växande vargstam.
SJG ser en annan mera realistisk lösning till att leva upp till de åtaganden som föreskrivs i Art- och habitatdirektivet.

2.4 Art- och habitatdirektivet


Begreppet gynnsam bevarandestatus består av tre delar. SJG ser de stora nationalparkerna i norra Sverige som den mest naturliga platserna för landets åtagande. Här finns alla naturliga förutsättningar för en långsiktlig överlevnad. Det är enda platsen i Sverige där vi kan påräkna en invandring från nordost, detta möjliggör en numerär på ca 200 djur som är lätt att kontrollera i dessa snörika områden. Landskapsstora områden utan fast bebyggelse innebär ingen egentlig konflikt med fastboende människor. En livskraftig älgstam utan påverkan av jakt garanterar också långsiktligt vargens basföda.
Eventuell jakt på vargarna kan då ske utanför nationalparkerna.

2.7 Polismyndighetens rätt att avliva djur

Oftast är det polisen som först konfronteras med uppkomna konflikter - incidenter. De stora rovdjuren har idag etablerat sig i nya områden. SJG upplever att det skulle vara av stort värde om det exemplifierades tänkta situationer som stöd för att tolka skrivningen i 9 § JL, vi har helt enkelt ingen tradition - erfarenhet att stödja oss på vid hanteringen av de stora rovdjuren. Vad är t. ex avsevärd skada ? För den enskilde som får sina bikupor sönderslagna av björnen, så uppfattar han det säkert som avsevärd skada. Eller fäbodbrukaren där vargen dödar sällsynta koraser?

3.3 Nuvarande antal och utbredning

Utredningen redovisar mycket kort vargens etablering och utveckling. Att första kullen vargar föddes våren 1983 - den först kända föryngringen i Sydskandinavien sedan 1918. Expertuttalanden har varit många genom åren beträffande dessa vargars härkomst. Inte minst från representanter i den sittande utredningen.Tyvärr tvingas vi konstatera utredningens skrivning Därmed kan man utesluta att djur från svensk djurparkspopulation har grundat den vilda vargstammen i Värmland med omnejd.
Fortfarande står frågan öppen varifrån dessa vargar härstammar. Med dagens DNA- teknik finns möjligheter till svar på detta. Man får då inte nöja sig med att jämföra enbart mot svenska djurparker, utan även mot material från våra grannländer. En god hjälp i den undersökningen ges genom att ta del av Svenska Naturskyddsföreningens publikation " Rapport från Projekt VARG " 1976. Där ges en utmärkt beskrivning över vargens situation 1976.
Härkomstfrågan är avgörande för glesbygdsbornas acceptans. Sanningen måste upp på bordet. SJG skulle välkomna att en helt fristående forskningsgrupp gavs detta uppdrag, i redovisningen måste klart anges vilket material som varit föremål för undersökning.

4.4.5 Hundar

Lovvärt med den forskning som initierats för att förebygga skador. Tyvärr kommer aldrig kombinationen varg - hund att löpa friktionsfritt. Att skadorna idag inte anses stora beror helt enkelt på att jakt med lös hund upphört över stora områden. Med en stam av 200 djur i de mellansvenska markerna kommer konflikterna att accentueras. I dessa landskap finns nämligen majoriteten av landets drivande hundar. Vi ser detta som en omöjlig kombination.
Med en svensk vargstam i våra nordliga nationalparker skulle dessa konflikter aldrig uppkomma.

4.4.6 Förtroende och rättsmedvetande

SJG saknar fortfarande en attitydundersökning från de direkt berörda i skogsbygderna. Utredningen påpekar helt riktigt att det För närvarande finns det inte någon av riksdagen beslutad rovdjurspolitik. En tydlig och långsiktlig rovdjurspolitik måste snarast presenteras. Att den formas utav människor med förankring i verkligheten. Att enskilda glesbygdsbors väl o ve ges företräde framför högljudda bevarandeivrare. Att uppbyggnaden av rovviltstammarna sker i en långsam takt, information och samarbete med berörda människor, att uppbyggnaden sker jämsides med jakt. Först då skapas en acceptans hos berörda.

4.6 Förslag angående 28 §

I lagtexten anges tamdjurets ägare eller vårdare. Det vore av särskilt värde om begreppet vårdare skulle ges ett vidare begrepp. Vid ett angrepp som enligt lagtexten möjliggör ett dödande av rovdjuret, kan situationen vara den att vare sig ägare eller vårdare bevittnar situationen. Däremot kanske grannen, andra människor vid fäbodvallen, eller jaktkamrater i det egna jaktlaget eller kretsen eller andra liknande situationer. Dessa borde då känna att de har stöd i lagen för att agera. Allt annat känns otidsenligt.
Vidare i lagtexten i omedelbar anslutning till angreppet. Här kan uppstå tolkningsproblem, ansluter oss till Särskilt yttrande på sid 59.

4.9 Övervägande om förföljelserätt

För att tillämpningen av paragrafen skall bli meningsfull, anser vi det angeläget att förföljelserätten återinföres i skrivningen.

Övrigt

Allmänna synpunkter

Vad gäller skador som förorsakats av våra rovdjur, så anser SJG att staten skall ikläda sig det fulla ansvaret för ersättning vid såväl person- som egendomsskada.
Vi anser det vara orimligt att den enskilde genom olika former av försäkring skall skydda sig, vilket innebär en ytterligare pålaga för glesbygdsbon.

"Ändring av policy"

SJG har tidigare uttalat sig beträffande vargens utbredningsområde, men med de erfarenheter vi har idag, med en växande varstam i bebyggda trakter ansluter vi oss till uttalanden från naturvårdare vid Yellowstone national park, USA- "att varg och människa ej är förenligt." Där har man låtit inhägna vargar, vi förespråkar en uppbyggnad av våra vargstammar i de norra nationalparkerna.
Nås 1999-08-03
Malte Sandström
ordf Svenska Jakthundgruppen
Jordbruksminister
Margareta Winberg
Jordbruksdepartementet
103 33 STOCKHOLM

Beträffande Sveriges rovdjurspolitik

Det är lätt att sitta långt ifrån verkligheten och besluta om andra människors tillvaro, det är en annan sak att leva i dessa rovdjurstäta områden.

Uttalandet i Expressen av Roger Hildingsson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Kronoberg, visar hur stor toleransen är till rovdjur. (se bil 1) Han kan inte tolerera en björn i Småland "eftersom det blir så starka konflikter med vårt civiliserade samhälle". Roger kan tänka sig att man söver ner "Granis" och kör hem honom.

Han har ingen tanke på att det i Dalarna redan finns ett hundratal björnar och dessutom både varg och rikligt med lo. Vår förhoppning är att Ni anser att Dalsland, Värmland, Dalarna och Norrland hör till civilisationen, och tar hänsyn till detta när ni fattar beslut. Resultatet av den attitydundersökning som Naturvårdsverket lät göra är minst sagt diskutabelt.
500 personer i vargtäta områden skulle tillfrågas, då klassade man hela Värmland, hela Dalarna och hela Hälsingland som vargtäta områden. Om man ser till hur detta föll ut i Dalarna kan man konstatera att antalet invånare i Nås och Fredriksbergsområdet, där det varit stora problem med varg, är ca 0,5 procent av Dalarnas befolkning vilket innebär att frågorna i huvudsak gått till tätorterna där man inte är berörda. Som man frågar får man svar.

Vid flyginventering utförd av Svensk Viltförvaltning AB i februari 1999 i området kring Nås fann man inte ett rådjur på 80 000 ha skogsmark, nuvarande rovdjurspolitik skapar ett förhållande som bryter mot jaktlagen § 4. Dock finns det enstaka rådjur i trädgårdarna.

Rådande förhållande att en stor del av glesbygdens människor på grund av rovdjuren inte längre törs vistas i skog och mark för bär och svampplockning och annan rekreation eller att vi fråntas vår urgamla tradition, jakt med lös hund och att vi inte har rätt att försvara liv och egendom mot rovdjuren, kan inte och kommer inte att accepteras. Att Naturvårdsverket inte tar någon som helst hänsyn till de människor som lever i dessa områden, framkallar känslor som missgynnar rovdjuren. Vargen kan tillåtas finnas i våra landskapsstora nationalparker där inga människor är bosatta och där ingen jakt förekommer. Skador som drabbar samerna kan till fullo ersättas med statliga medel. Är rovdjuren ett nationellt intresse måste även kostnaderna vara ett nationellt ansvar.

Vi kräver därför att vargen omgående återförs i § 27-28 och att förvaltning av poppulationerna sköts på lokal nivå. Gör inte samma misstag som man gjorde med central förvaltning av älgstammen på 1970 talet.

Nås 2000-01-03
Malte Sandström
Ordf. Svenska Jakthundgruppen
Till Justitieminister Thomas Bodström
Justitiedepartementet
Rosenbad 4
103 33 Stockholm

Jag såg ditt framträdande i TV programmet Nattöppet där det framgick att Du anser det viktigt att ha entydiga och klara lagar som människor begriper, vilket är en uppfattning som jag delar tillfullo. Jag ber dej därför att särskilt uppmärksamma utformningen av lagtexten beträffande nödvärnsrätten mot rovdjur.
BAKGRUND
I Somras dömde Göta Hovrätt en hundägare för grovt jaktbrott sedan han dödat ett lodjur som angrep hans tax. Rätten fann visserligen att en nödsituation förelegat, men ansåg det inte försvarligt av att hundägaren att döda lodjuret.
Hovrätten konstaterade att hundens värde ur ett ekonomiskt perspektiv var mindre än lodjurets.
Domen överklagades till Högsta Domstolen som beslutat att inte ta upp den till prövning, vilket innebär att den nu är prejudicerande, vägledande, för liknande mål.
Svenska Jakthundgruppen finner domen och domskälet mycket upprörande. Det är minst sagt absurt att en människa i en trängd situation inom loppet av ett par sekunder måste fastställa det egna djurets värde i förhållande till det angripande djuret för att avgöra om han eller hon får ingripa. Om en felvärdering då görs innebär det grovt jaktbrott och därmed ett långt fängelsestraff.
Svenska Jakthundgruppen anser att en lagstiftning som dessutom gör det omöjligt för den utsatte att göra en värdering måste betecknas som rättsröta, då priset på respektive djur beslutas godtyckligt i efterhand av rovdjursivrare på Naturvårdsverket utan redovisning av beräkningsgrunder.
Svenska Jakthundgruppen beklagar djup att urbaniseringen gått så långt i Sverige att man glömt att även glesbygd och glesbygdsmänniskan är en del av naturen som måste ha rätt att försvara liv och egendom.
Det ju är för bedrövligt för att inte säga idiotiskt att man skall tvingas att stå passiv om rovdjuret dödar ens jaktkamrat eller stå bredvid sina barnbarn och se på när rovdjuren sliter deras häst i stycken.
Vi anser att människor, människors djur och egendom är mer värda än rovdjuren, och att full statlig ersättning skall utgå och är verklighetsanpassad för skador på människor, djur och egendom samt merkostnader som rovdjuren förorsakat.
FÖRSLAG
Skriv lagtexten för nödvärnsparagrafen enligt enmansutredaren Sören Ekström förslag.
Skulle detta vara politiskt omöjligt för närvarande måste regeringen precisera exakt:
· I vilken situation man har rätt att försvara liv och egendom.
· Priset på de olika rovdjuren.
· Priset på de olika tamdjuren.
· Priset på ett barn.
· Underlag för prissättningen.
Nås 2001-01-02
Malte Sandström
Ordf. i Svenska Jakthundgruppen
Senast uppdaterad ( 2006-01-18 )
  

Antal kommentarer (0) - Kommentera denna artikel...

Du är inte auktoriserad att lämna kommentarer - logga in först.


Go to top Go to the top of this page Go to Top

 Hosted by: Forest Star Networks 
border
border border border

Copyright 2000 - 2006 Folkaktionen.com. All rights reserved.
Samtliga upphovsmän av eget material behåller i sin helhet rättigheterna till sitt material.

Forest Star Networks - Hosting Services