Slut på citat
Rovdjursutredningen SOU 99:146 förtiger skriften – liksom den väldiga ryska vargforskningen i övrigt.
När Anders Bjärvall inför Besluten om Sammanhållen Rovdjurspolitik redogjorde för vargens eventuella farlighet för människor förringade han helt erfarenheterna från Finland (Åbo-vargarna), Ryssland och Indien (AMBIO Mars 1999). I själva verket förvanskade han dem till oigenkännlighet.
Vad var orsaken till att sanningen undanhölls våra beslutsfattare? Det är hos oss naturligt att lita på tjänstemäns oväld.
John Linnell av NINA, huvudförfattaren av ”Fruktan för Vargen, OM722 erkänner konspirationen i en skriftväxling med Magnus Hagelstam, Finland 2-2-2007. ”I slutet på 1900-talet var det nödvändigt att spela på folks känslor, fånga uppmärksamheten och sätta tryck på regeringar. Vi lyckades fullt ut. Men nu är vi på 2000-talet och fokus har ändrats. Nu gäller det få människor att acceptera att vargen är en naturlig del av landskapet. Vi kan inte längre förneka varg-människo konflikterna lika lite som man bör förneka Förintelsen eller Srebrenica. Vargar dödar människor. Det finns inget tvivel längre att genom historien många har dödats av vargar, både friska och rabiessmittade.”
Det är exempellöst att tjänstemän och offentligt anställda forskare konspirerar för att vilseleda regeringen och riksdagen att stifta lagar som leder till fara för allmän säkerhet och hälsa.
John Linnell fortsätter sedan att argumentera för att detta är ett acceptabelt pris för att ha vargen i grannskapet. Han uttrycker en önskan att få tillbaka vildheten i naturen genom vargen.
Jag utgår här från att varken John Linnell eller de övriga forskarna någonsin behöver ha sina barn väntande på skolbussen i mörkret i ett vargrevir. Det är väldigt lätt att acceptera riskerna för andra än de egna närmaste.
Vi på glesbygden vill inte ha denna vildhet. Vi vill ha den trygghet vi skapat genom generationers kamp mot stora rovdjur. Vi vill ha tillbaka denna trygghet som nu har tagits ifrån oss.
Varg och människor har aldrig haft en fredlig samexistens någonsin någonstans där människor bott permanent. Och kommer inte att ha det i framtiden.
Vi har kommit så långt i habitueringen att faran blir större för varje dag. Flera områden börjar också lida brist på bytesdjur. Vi kan inte eliminera alla risker för barn men i vargskyddet har en uppenbar fara skapats genom att forskare missbrukar sin auktoritet som vetenskapsmän och sätter de egna intressena före allmänhetens. Dessa forskare utgör en av de största skamfläckarna i forskningens historia under förra seklet. Jag kan inte hitta ett fall under 1900-talet där forskarna försökt styra lagstiftningen i strid mot det allmännas intresse. Den tvivalaktiga forskning som bedrevs under de stora diktaturstaterna var på maktens direktiv.
Det är nu upp till politikerna att ta sitt ansvar för att skyndsamt skydda främst våra minsta medborgare så att risken för ett vargangrepp återigen blir noll.
En riksdagsutfrågning bör göras snarast där inblandade forskare och tjänstemän kan förklara varför sanningen om vargens verkliga natur undanhölls riksdagen och den svenska allmänheten.
Calle Seleborg, Folkaktionen ny Rovdjurspolitik.
