Vargens invandring till Sverige – en studie i sannolikheter.

I samband med att den norska filmen Ulvemysteriet visades i Norge skrev Björn Gillberg och Runar Patriksson en debattartikel i Nya Wermlandstidningen. De fick ett svar från Klas Hjelm, Svenska Naturskyddsföreningen, där han redovisade att teorin om utsläpp av överskottet från Skandinaviska djurparker motbevisades av Dr Ellegrens genetiska studie. Studien visade att 3 vargar av östligt ursprung var basen till vår vargstam. Studien redovisade även en fjärde varg som aldrig accepterades in i stammen. Studien fastslog också att någon överlevare från den gamla skandinaviska vargstammen inte fanns med i det genetiska materialet.

Projekt Varg fastslog kategoriskt att naturlig invandring av varg till det föreslagna återpopulationsområdet i Hedmark-Värmland-Dalarna var uteslutet. Olof Liberg upprepade detta i Vargsymposiet våren 2006. Orsaken var det långa avståndet parat med att både finska och svensk-norska sameland måste korsas.

Att minst fyra vargar under dessa omständigheter skulle ha klarat vandringen under relativt kort tid föreföll mig sannolikhetsmässigt som mycket anmärkningsvärt. Så hände det, en vargtik från den norsk-svenska vargstammen utrustad med gps-halsband sköts i det finska renbeteslandet. Nu hade vi en bevisad långvandring. Genom att anta att avståndet från ursprungsreviret följde en normalfördelning (Gauss-kurva) kunde jag nu beräkna en punkt på denna kurva som motsvarade den antagna naturliga invandringen. Baserad på kända antal vargar radiomärkta i Sverige-Norge och antalet vargar i den finsk-ryska gränszonen fick jag ett utgångsvärde som kunde ligga till grund för en sannolikhetsberäkning.

Granskade också om det kunde finnas några andra omständigheter som talade mot spontan vandring. Det första graverande indiciet fann jag då en norsk forskare, Per Egil Hovind redovisade, vid ett seminarium på Skogsforskningsinstitutet i Elverum 1977, att det fanns minst 10 vargar i Hedmarks Fylke. Vargar som trots ett utbrett system med utegångsfår ingen hade sett några spår efter. ( I början, innan Ellegrens studie, var det ett omhuldat antagande att några skandinaviska ursprungsvargar gömt sig kvar oförmärkt.) Jag överlåter åt läsaren att spekulera i orsaken till detta utspel.

I boken Vargmannens testamente redovisas ett antal tillfällen när man varit förvånad över oskyggheten av de nyinkomna gästerna. En jägare på pass fick t.o.m. en varg så nära att han kunde mata den från sin matsäck. Allt tydde alltså på att dess djur var vana att förknippa människor med mat. Samma vargar som oförmärkt tog sig hela vägen från ryska gränsen till Projekt Vargs favoritområde.

Ett annat avvikande beteende av de nya invånarna var just det nya området. Stora däggdjur som vandrar gör så normalt så längs stora avrinningssystem. Vi kan idag se hur utvandringen från kärnområdet just följt detta mönster. Söderut längs Klarälven och Glomma vilket förklarar etableringarna i Dalsland och Närke. Österut längs Dalälven till Gästrikland och Uppland. Vargar som gått söder om Dalälven har då naturligt vid kusten vänt söderut. Både varg och björn har kommit ned till Stockholmstrakten och vidare söderut just på detta sätt. Betraktar man nu topografin i norra Sverige med alla floder i östlig riktning blir slutsatsen att vargar som vandrar söderut borde naturligt vika av åt öster och hamna vid Bottniska viken inte i sydväst.

Nu till de statistiska formlerna. Jag ger här den förenklade matematiska ekvationen.

MigProb=

BaseProb är den antagna vandringstakten enligt kända fakta. Beräknas av kända vandringar och populationsstorlekar.

Myears är antal år under vilket invandringen skedde

Worig är antalet vargar varifrån invandringen kan komma

Wdest är antalet vargar som kommer fram

MigProb blir då sannolikheten för att detta har skett.

Följande enkla tabell har tagits fram

Sannolikhetsberäkningar ger

Ett antal faktorer som ytterligare tar ner sannolikhetssiffrorna har inte beaktats i denna enkla formel. T.ex. så är det normala när ett nytt revir bildas att tiken kommer först och börjar markera ett revir. Därefter, om hon har tur, hittas hon av en acceptabel hanne.

Om ”Ellegrens” vargar var normal invandring borde minst 10 vargar ha tillstött de senaste 15 åren. I övriga fall skulle vi ha haft en massiv trafik. Men ingen varg har gjort vandringen öst-väst efter ”Ellegrens” vargar.

Observera att det med all sannolikhet fanns ett betydande antal unika vargar under åren 1977-1983. Antalet observationer från ”Trysilstammen” 1977 och fram till 1983 kan inte förklaras på annat sätt. Illegal jakt är knappast något som har uppfunnits på senare år.

Slutsatsen kan bara bli en om man lägger ihop vargars naturliga beteenden med sannolikhetsberäkningarna.

Vargen kan inte ha spontaninvandrat till det nuvarande kärnområdet.

Calle Seleborg

Maj 2006

Ett stort tack till Valerius Geist, Professor Emeritus i etologi som har gett mig mycket värdefulla insikter i vargars naturliga beteenden. Han bekräftade också att statistik var ett unikt och hittills oanvänt hjälpmedel för denna typ av forskning. Han ansåg att den gav ytterligare värdefull upplysning.