Barndödande: Vargar i Hazaribagh, Indien. AMBIO mars 1999.
Författare: Kishan Singh Rajpurohit
Följande är inte en helt komplett översättning av artikeln. Stor möda har dock gjorts att den ska ge en rättvis bild av väsentliga delar av originalet utan att förvanska eller utlämna någon viktig information.
Calle Seleborg
Juli 2006
Inledning
Vargar (Canis lupus pallipes) finns på de Indiska slätterna från det torra klimatet i Thar öknen till de våta saltskogarna (sal forests) i Södra Bihar. Mellan 1000 och 2000 har överlevt på den Indiska halvön. Vargen är med i Schedule I på Indiens lista av skyddsvärda vilda djur. (I är den högsta klassificeringen). Huvudorsaken till minskningen av antalet vargar beror på förlust av deras naturliga områden beroende på mänskligt intrång och utökad användning av land. Vargens huvudsakliga byten är svarthjort, gasell, harar, rävar och andra smådjur. Nära människor attackerar de också boskap, får och getter. Vargar anfaller sällan människor men har ibland tagit barn på grund svält.
Barndödlighet från vargar har under senare år utvecklats till ett allvarligt problem i vissa områden i Hazaribagh och andra distrikt i Bihar. För att motverka problemen har man försökt förstöra lyor och att fånga och skjuta vargar. Under flera år var problemet under kontroll men har nu återuppstått i närliggande områden. Artikeln kartlägger barndödligheten från varg och föreslår lösningar på problemet.
Bakgrund
Rapporter visar att vargar historisk har dödat barn och ansågs tidigare utgöra ett hot mot människor. I United Provinces (Uttar Pradesh) dödades år 1878 624 personer av vargar varvid 2589 vargar utrotades. Under samma period i Bengalen dödades 14 personer och 1120 vargar utrotades. I Hazaribagh, Bihar, dödades 115 barn åren 1910-1915 och 122 barn dödades och 100 skadades i samma område 1908-86. Andra områden där vargar är ett hot är Ananatpur, Andhra Pradesh, Pavagadha, Karnatka och nyligen Jaunpur, Pratapgarh och Sultanpur i Uttar Pradesh där från 27:e mars 1996 till 1:e juli 1996 21 barn dödades och 16 skadades. En hel vargflock bestående av 2 vuxna, två ettåringar och en valp dödas mellan 3-5 juli 1996. Därefter försvann problemen med dödade barn i det området.
Studerat område
Området under studie är beläget mellan 84o45’ och 85o52 E och mellan 23o45 och 24o30 N och sträcker sig över tre skogsdomäner, Hazaribagh West, Koderma och Latehar i staten Bihar. Området klassas som regnskog med över 110cm nederbörd per år. Skogsområden berörda av vargarna innefattar Itkhori, Koderma och Jainagar i Kodermas skogsområde; Barhi, Ichak, Keredari, Kankamchandi och Barkatha i Hazaribagh West skogsområde; och Balumath i Latehar skogsområde. I dessa områden fanns vargarna i låga kullar täckta av buskvegetation och planterad skog och i Akacia- och Eucalyptusplantager. Långa, smala tunnlar har grävts ut av vatten i området. Tunnlarna är torra under större delen av året och bildar idealiska lyor för vargar. Området drabbat av vargar är 40 km brett och 50 km långt på båda sidor om floden Barakar vilken utgör gränsen mellan Hazaribagh West och Kodema skogsområden.
Studiemetod
För att samla information om hur och i vilken omfattning dödandet av barn av vargar hade skett utfördes 3 studieresor under oktober-december 1994 och januari och juni 1995. Undersökningarna omfattade
1. Möten med Chief Wildlife Warden i staten Bihar och skogvaktare i Hazaribagh West, Kodera och Latehar delområden.
2. Sammanställning av data från Forest Departments rapporter vad gällde problemområden med varg, datum och tider för attacker på barn, ålder och kön på drabbade barn och antalet vargar och flockar;
3. Besök i 5 typiska byar (av de 63 drabbade) för att höra ögonvittnen och föräldrar till barnen. Räddade offer intervjuades och information om den anfallande vargen, dess modus operandi, när attacken skedde och hur långt offret bars samlades in. Information om antalet vargflockar, deras storlek och revir erhölls också från räddade offer, från bybor som deltog i räddningsaktiviteter, från herdar och från skogvaktare som undersökte attackerna på barn;
4. Snabb översyn av vargbiotopen för att utröna kvaliteten på dessa biotoper, tillgänglighet av naturligt byte och förekomsten av vargar.
Resultat
Under 6 år, april 1989 till mars1995, var vargar orsaken till 90 (23 %) av de 390 dödsfallen som berodde på stora vilda däggdjur i Södra Bihar. (Tabell finns, elefanter står för de flesta dödsfallen följt av varg). 78 av de 90 fallen inträffade under två år, april 1993 till mars 1995, i 2 skogsregioner, Hazaribagh West och Koderma. (Ny tabell). Det var 5 vargflockar i området, tillsammans 25 individer, som orsakade problem i 63 byar i 3 skogsområden.
Alla 92 barnen som anfölls mellan april 1989 och april 1995 togs från samhällen, vanligtvis medan de lekte på allmänna platser i byn eller vid framsidan av huset där de bodde. I några av fallen togs barnen direkt från mammans knä eller från gården. De flesta fallen inträffade under perioden mars till augusti, dvs under sommaren och regnperioden. (Stapeldiagram). Under januari 1980 till april 1995 pekade attackerna på att vargar är mest aktiva vid skymningen (Stapeldiagram).
Intervjuer med offer och vittnen avslöjade att vargarna vanligtvis jagade i grupper om 2-4 individer. Flockmedlemmarna gömde sig i buskage eller liknande skydd nära bygränsen och själva anfallet gjordes av en ensam varg. Barnen, ibland av samma vikt som vargen själv, höggs i nacken, midjan, huvudet, bröstet eller höften. Själva förtäringen av bytet äger rum på en avlägsen plats på ett avstånd av 1 till 2½ km från byn baserat på lämningar och kläder från offren. Av de 78 attackerna som tog plats i Hazaribagh West och Koderma skogsområden från april 1993 till mars 1995 kunde bara 20 (25 %) av angripna barn räddas genom att jaga vargarna före mörkrets inbrott och innan barnet dödats.
Alla 20 överlevande vargoffren i Hazaribagh West och Kodermas skogsdistrikt mellan april 1993 och mars 1995 togs till Hazaribaghs distriktssjukhus och gavs vaccin mot rabies. Av de 81 barnen anfallna mellan mars och april 1995 var 47 (58 %) flickor. Av de 122 barnen angripna av vargar i Hazaribagh West under 1980-1986 var 68 (56 %) flickor. Statistiken visar att flickor överväger bland de anfallna. Ålderssiffror är tillgängliga för 80 av offren under 1993-95; 71 (89 %) var mellan 3 och 11 år gamla, 6 var 12-14 år och 3 över 14. (Tabell).
Analys
Vargen har ett stort bytesomfång. Den tar i princip allt från hjortdjur till fåglar och insekter och även viss frukt.
Vargar är inte rädda för människor utan kommer nära hus och byar och i de områden där vargarna lever nära samhällen är skadorna på tamdjur omfattande, speciellt på boskap, hästar, grisar, får och getter. En vargflock i Mahuadanr Valley tog ungefär 200 getter och 300 svin årligen från byar inom sitt revir på ca 50 km2. I det gamla Sovietunionen dödade vargar upp till 50000 tamdjur årligen motsvarande en förlust på 45 millioner USD. Historiskt har vargen i Indien och överallt i världen betraktats som ett hot mot landsortsbefolkningen.
Vargar har blivit ett allt större hot mot mänskligt liv i Indien liksom i andra delar av världen. Anfall av varg har rapporterats från Sibirien, Kazakstan, Uzbekistan, Ukraina och Georgia. I Europeiska Ryssland anfölls 36 personer under perioden 1975-78; 98 personer attackerades av vargar i Iran 1981 och 7 fall inträffade i Polen 1982-83.
Vargar är tillsammans med förvildade hundar där det finns mat. Man har sett en hund som lekt med vargvalpar. Potentialen finns för varg-hund hybrider men förekomsten av sådana är okända i Indien. I motsats till många andra hybrider lever varghybrider både i en vargflock eller ensamma. På samma sätt som vargar kan de förfölja sitt byte över långa avstånd. Under dagtid gömmer sig hybrider ofta i tomma hus i utkanten på byn. Det är svårt att avgöra säkert om attacker på barn i studien är rena vargar eller hybrider. I båda fallen gömmer de sig nära byn för att snabbt kunna attackera ett barn. DNA-studier har föreslagits för att säkerställa den exakta naturen hos vargarna.
I Indien är hundar den huvudsakliga källan för rabies. 96 % som behandlas för rabies har bitits av hundar. 99 % av dem som söker hjälp efter bett av djur har bitits av hundar. Katter, apor, mungos, schakaler och boskap sprider också rabies i Indien. Ca 25000 dödsfall inträffar varje år och över 500000 människor har vaccinerats mot rabies.
Det är känt att hundar överför sjukdomar till vargar. Hittills finns det dock inget som tyder på att vargar är en källa för rabies i Indien. Vargen som spridare av rabies är dock en viktig vektor. Rabiessjuka vargar undviker inte människor utan kan attackera samhällen och människor som arbetar ute under dagtid. Det finns rapporter av vargbett som orsakat rabies hos människor i Georgia, Uzbekistan, Kazakstan, Östra Bajkal, Ukraina och andra ryska republiker.
Vargar föredra att anfalla barn under 12 år, troligen eftersom det gör det möjligt att göra attacken och bortförandet snabbt. Alla dödade (9) eller skadade (12) i Anantpur och Andha Pradesh mellan oktober 1980 och mars 1981 var i åldrarna 8-12. I Sultanpur, Jaunpur och Pratapgarh distrikten i Uttar Pradesh mellan 27:e mars 1996 och 5:e juli 1996 var alla utom 2 av de 37 attackerna under 11 år.
Vargar är ofta aktiva under natten men tycks föredra att jaga före mörkrets inbrott. Huvuddelen av attackerna på tamdjur av vargar händer tidig morgon eller sena kvällstimmar. I Ryssland händer de flesta anfallen på kvällen. Vargar som dödade barn i Anantpur, Andha Pradesh anföll i skymning eller gryning. I den här studien har man lagt märke till att av anfallen på barn mellan 1980-86 var 92 (76 %) och mellan april 1993 och mars 1995 var 60 (84 %) utförda mellan 17.00-19.00.
Anfall på människor är speciellt vanliga under vargens vandringar under vintertid, när hungriga djur jagar runt bosättningar. (Är inte detta vad som hos oss beskrivs som nyfikna ofarliga ungvargar under vandring?) I motsats till detta var i den här studien de flesta barnen attackerade under mars till augusti, dvs under sommaren och regnperioden. Orsakerna kunde tänkas vara bytestillgängligheten och att eldar under vintern skrämmer vargen eller att färre barn lekte utomhus under vintern.
I Indien lämnar aldrig en bonde sina får eller getter obevakade utanför byn eftersom förlust av tamdjur kan betyda ekonomisk ruin för familjen. Små barn är aldrig skickade ensamma ut från byn. Alla registrerade anfall på små barn visar att de utförts endera i utkanten av byn eller inom själva byn. Barn anfallna hade tillfälligt lämnats obevakade eftersom fadern var på åkrarna eller med boskapen och modern samlade ved, hämtade vatten eller sysslade med andra hushållsgöromål. Det är otänkbart att föräldrar till små barn med avsikt skulle lämna barn i skogen för att bli tagna av vargar. (Understrykningen är gjord av översättaren).
I det här sammanhanget är påståendet ”Förlust av boskap är katastrofalt för familjen medan förlusten av ett barn kan berättiga till en viss ekonomisk kompensation” oriktigt. Fastän någon lagstadgad rätt till kompensation för förlorade husdjur inte finns i staten Bihar är i verkligheten en rimlig ersättning utbetalad av distriktsadministrationen. I de flesta andra staterna i Indien finns regelmässigt sådana ersättningsregler.
Rekommendationer
Det här avsnittet är av mindre intresse eftersom det hänger intimt ihop med förhållandena i Indien. Av visst intresse kan vara att man konstaterar att barn som överlever ofta betyder stora ekonomiska påfrestningen eftersom någon hjälp för sjukvård knappast finns.
Slutkommentarer
Man bör också hålla i minnet när man läser rapporten att i förhållande till dödsfall av andra orsaker, rabies, giftormar (30 000+ årligen, vardera), elefanter mm är ett hundratal barn av relativt liten betydelse i Indien och har inget nyhetsvärde.
Som dokument om vargens farlighet-ofarlighet är det däremot mycket väsentligt för västregeringar som vill återföra dessa djur.
Författaren Kishan Singh Rajpurohit har en PhD i biogeografi från Universitetet i Jodhpur, Jodhpur, Indien. Vid artikelns tidpunkt arbetade han med olika problem med konflikter mellan vilda djur och människor i olika delstater i Indien.
Omfattande källhänvisningar ges i artikeln
Calle Seleborg
Folkaktionen ny Rovdjurspolitik
