Valerius Geist, Professor Emeritus of Environmental Science, the University of Calgary, Canada.
Översatt av Calle Seleborg, Likenäs, Sverige
Den 8:e November �r 2005 dödades en 22-�rig bergsingenjörsstudent vid University of Waterloo, Kenton Joel Carnegie, av fyra vargar vid Points North Landing i Wollaston sjödistrikt i norra Sakatchewan. Fallet är unikt eftersom det är den första dödliga utg�ngen av en vargattack i Nordamerika i nutid. Människor har blivit bitna av rabiessmittade vargar och avlidit men de �räknas inte� eftersom det var rabiessmittan som dödade, inte vargen.
Nyfallen snö gjorde det möjlig att sp�ra förloppet noggrant. Mr. Carneige var ensam när fyra vargar närmade sig bakifr�n. Han ramlade tre g�nger innan han blev liggande. Andra attacker har hänt i Kanada, b�de historiska och i nutid. Mr Fred Desjarlais attackerades och s�rades nyligen av en varg i norra Sakatchewan. Andra, ej rapporterade attacker av vargar har hänt i Sakatchewan, varav en som jag lärde känna i detalj. En boskapsägare attackerades av tre vargar under hjortjakt. Han dödade tv�.
Vi vet att de fyra inblandade vargarna hade setts och fotograferats av andra och att Mr Carneige visste detta. Tyvärr, enligt Saskatoon Star Phoenix fr�n november 14 2005, visste varken Mr Carneige eller de som han talade vid, att orädda och nyfikna vargar är en varningssignal. Det första villkoret är att allmänheten, speciellt friluftsmänniskor, informeras om att när de möter orädda, nyfikna vargar ska de lämna omr�det skyndsamt, utan att springa, och vara beredda p� att försvara sig. Att springa innebär att inbjuda till attack.
Varför är orädda och nyfikna vargar ett varningstecken?
När vargar är vid gott hull är de extremt skygga och undviker människor. Jag har ofta sett i vildmarken hur vargar grips av panik när de stöter p� mina sp�r eller f�r vittring. Andra iakttagelser tyder ocks� p� att vargar normalt är mycket försiktiga. Men, när deras normala byte tar slut, s� börjar de leta efter alternativ. De gör s� mycket försiktigt och över en l�ng tidsperiod. Detta sökande efter en alternativ födokälla visar sig i att vargarna blir � efter hand - orädda och nyfikna. Mina grannar, min hustru och jag har färska erfarenheter (1999-2003) när en vargflocks bytesdjur tog slut och de närmade sig lantbruk och förstäder. Jag har granskats tre g�nger i det öppna av vargar, samma vargar hotade min hustru tv� g�nger, en g�ng p� förstutrappan. Samma vargar anföll och dödade grannars hundar, förföljde ryttare och �nafsade p�� och dödade tamboskap. De var närg�ngna mot min grannes mjölkkor och bet och nafsade i svansar, öron och bakhasor. Andra Vancouver Island vargar utforskade människor genom slicka och nafsa och riva i kläder (vid en campingplats p� Vargas Island nära Tofino) i veckor innan de anföll och allvarligt s�rade en campare, Scott Lavigne den 2:a juli �r 2000. Han räddades fr�n anfallet av andra campare. Jim Beatty, Vancouver Sun sidor A1-2 den 5:e juli �r 2000. Slutsatsen är, att när vargar verkar orädda, stirrar p� dig och följer dig, d� granskar de dig � och tänker sannolikt p� lunch.
En försv�rande faktor är avskräde runt bostäder. Vargar dras till bostäder när deras naturliga byte är p� upphällningen och hittar alltid lämningar och sopor. Att äta rester kan bli en vana och de blir därigenom tillvanda till människor. S�dana vargar behöver inte vara utsvultna för att utsträcka sitt alternativa födosök till att inkludera människor. Tv� vargar som dödades efter attacken p� Vargas Island var fulla av hjortkid. Detta antyder att tillvanda vargar kan anfalla utan att vara hungriga. Slutsatsen är: orädda och nyfikna vargar är farliga oberoende av hur de blev s�dana.
Argumentet, att vargar är ofarliga eftersom de sällan har anfallit människor i Nordamerika, är felaktigt. Det finns goda skäl till att vargar i Nordamerika, i motsats till Europa, sällan anfaller människor. De senaste decennierna har vi Nordamerika haft en unik situation: vilda djur har f�tt göra �come back�. F� Nordamerikaner vet idag att bara för hundra �r sedan fanns det mycket f� vilda djur och att det har g�tt �t stora resurser för att f� tillbaka dem. �terkomsten av det vilda Nordamerika, och därigenom kontinentens biologiska m�ngfald är troligen den största lyckosamma miljöhistorien av det 20:e �rhundradet. En s�dan �terhämtning börjar med en uppg�ng av gräsätarna. Efter en tidsrymd börjar rovdjuren öka. S� länge rovdjuren är sällsynta, och gräsätarna talrika, är vargarna välgödda. De blir stora och kraftiga och mycket skygga. Vi förväntar oss inte att se orädda och nyfikna vargar. Under dessa omständigheter ser man sällan varg vilket ger upphov till den romantiska bilden av varg som är s� vanligt i Nordamerika idag. Men, när bytesdjuren tar slut medan antalet vargar stiger, kommer vargarna att söka nya marker i sitt sökande efter nytt byte. D� uppträder de orädda, nyfikna vargarna.
Hur vet vi detta?
Först, eftersom vargar har fötts up i f�ngenskap av forskare har vi skaffat oss en detaljerad kunskap i hur vargar utforskar nya situationer. Informationen diskuteras mellan kollegor i mitt yrke, etologi - att studera djurens beteende. I mitt yrke är det livsviktigt att först� djurens tillvänjande för att överleva arbete i naturen med halvtama djur. För det andra har jag personlig erfarenhet av en vargflock som hade sitt revir nära v�rt hus p� Vancouver Island under fyra �rs tid. En flock vars bytesdjur tog slut invaderade lantbruk och förstäder. Jag antecknade erfarenheterna fr�n mina grannar, min hustru och mig själv eftersom dessa var, s� vitt jag vet, de första vargarna som inte bar sig �t som normala Nordamerikanska vargar. Snarare, de liknade mera ryska vargar. Jag skrev om detta till Erich Klinghammer i Wolf Park, Illinois, en erfaren vargbiolog; brevet publicerades i Virginia Wildlifer (May 2003 issue sid 39.43) . För det tredje, editerar jag en bok om ryska vargar skriven av en spr�kexpert, Will Graves, som arbetade som översättare för Amerikanska armen. De ryska erfarenheterna understryker med stor precision när vargar blir farliga. För det fjärde, en bok av Heptner m fl; Mammals of the USSR har nu översatts till engelska av Smithsonian Institute, och finns allts� nu p� engelska. Läs avsnittet om vargar! Ironiskt nog, de ryska erfarenheterna är liknande de som de amerikanska nybyggarna upplevde och som beskrevs i detalj av Stanley P. Young (1946. The wolf in North American History. Idaho: Caxton). Att vargar kan utgöra ett dödligt hot är allts� inte en Rödluve-historia.
Man kan inte försvara den nuvarande romantiska tron om ofarliga, vänliga, kramgoa vargar. Det är absolut nödvändigt att allmänheten f�r reda p� att det finns en stor mängd information som bevisar motsatsen. Och allmänheten ska veta varningstecknen innan de ger sig ut i naturen. Och orädda, nyfikna vargar är just ett s�dant tecken.
Tyvärr är det inte bara detta man ska känna till när man är i omr�den med växande vargpopulationer. Växande vargpopulationer kommer oundvikligen att överlappa omr�den där sm� rovdjur bär p� rabies. Allts� kommer troligen en del vargar att smittas. Dessa vargar är mycket farliga, inte bara p� grund av att de i sitt mentala tillst�nd blir extremt aggressiva och delar ut m�nga och djupa bett men ocks� därför att ett s�dant bett är dödligt om det inte kommer under snabb behandling. Var och en som blir biten m�ste komma snabbt till sjukhus för behandling. I gamla tider var botemedlet mot rabies utrotning av vargen i Kanada. Det var d�. Hur man ska handskas med problemet nu är kruxet. Svaret kan vara, g� inte ensam, var beväpnad och se till att mobilen är med.
Sen finns det ett tredje problem för vilket det inte finns n�got lätt svar. Som vi sagt tidigare. Först kommer gräsätarna, sen kommer rovdjuren och s� sm�ningom kommer sjukdomar och parasiter. Vissa av dessa behöver b�de gräsätare och rovdjur för sin levnadscykel. Om vi till�ter täta vargpopulationer är det oundvikligt att dödliga sjukdomar som Hydatids sjukdom uppträder. Denna sjukdom beror p� en dvärgbinnikemask (Ecinococcus granulosus) som lever i tarmkanalen of hunddjur � vargar, hundar, rävar � i stora mängder. De producerar sm� ägg som kommer ut med avföringen i stora mängder fr�n smittade individer. Normalt sprids dessa ut och konsumeras med maten av hjortdjuren. De bildar sedan stora cystor i lungor, lever och hjärna i den smittade gräsätaren. Varje cysta inneh�ller stora mängder av dvärgbinnikemaskhuvuden. Sjukdomen dödar djuren eller gör det till ett lättf�ngat byte. När lungor eller lever äts av rovdjuret sätter sig binnikemasken i tarmen och cykeln är fullbordad.
Människor kan bli smittade av pälsen av smittade djur eller fr�n avföring som berörs. Vargfekaler kan inneh�lla millioner och �ter millioner av ägg. Dessa ägg kan som damm virvla upp i luften och hamna p� händer eller i ansiktet. Larverna bosätter sig i blodrika organ � lever, lungor, hjärna � där de växer till stora cystor fulla av dvärgbinnikemaskhuvuden. Dessa cystor är dödliga om de inte avlägsnas p� kirurgisk väg. Det är allts� upp till oss att (a) se till att denna sjukdom inte blir vida spridd och (b) att jägare och guider vet att vargfekaler aldrig ska vidröras eller sparkas. Undvik dem och rör dem inte. (c) I omr�den med Echinococcus dvärgbinnikemask m�ste avpälsning av rovdjur ske med handskar och andningsskydd! (d) Ge aldrig inälvor fr�n hjortdjur till hundar. Om hundens tarm inneh�ller Echinococcus dvärgbinnikemask kommer huset och trädg�rden att bli inpyrd av dödliga dvärgbinnikemaskägg. Dessa kan utvecklas till stora cystor hos dem som bor i huset. Lantg�rdar är speciellt utsatta. Information om utbredningen av Hytatid-sjukdomen i Kanada och Förenta Staterna kan enkelt hittas p� Internet. Historiskt sett var den ovanlig � liksom vargarna.
Det finns andra sjukdomar som kommer att spridas med �kompletteringen av det ekologiska systemet�. Vi har framför oss ett potentiellt hälsoproblem.
Lev väl, Val Geist.
Översättarens tillägg:
Echinicoccus granulosus (hundens dvärgbandmask) finns hos en tredjedel av vargarna i Finland. Rävens dvärgbandmask (Echinicoccus multilocularis) verkar inte hittills ha n�tt Skandinavien men vi f�r räkna med att den via Finland även kommer att n� v�rt land. Med v�r stora rävstam hamnar vi d� en sv�rbemästrad situation.
Artikeln visar ocks� att biologerna har gjort ett fundamentalt misstag när man baserat sina rekommendationer fr�n en liten population rovdjur med ett överskott p� byte medan man helt ignorerat äldre tiders kunskap för att inte tala om de ryska nutida kunskaperna. V�ra förfäder som utrotade vargen hade rätt. Dagens biologer och rovdjursivrare tar p� sig ett enormt ansvar som de tydligen inte är medvetna om. Rovdjursromantikerna m�ste lära sig den bistra verkligen. Rovdjuren är ett stort hot mot v�r livskvalit� och p� sikt v�r hälsa.
Likenäs mars 2006
Calle Seleborg
