|
Så här svarade FNR på remissen om §28 JF
Remissvar på promemoria om skyddsjakt enligt 28 § jaktförordningen Dnr: Jo2005/2251 SammanfattningDe i promemorian föreslagna ändringarna av 28 § jaktförordningen – JF - (1987:905) är enligt vår uppfattning alltför begränsade och alltför senkomna. Möjligheten att skydda tamdjur i hägn har visserligen förbättrats, medan däremot möjligeten att skydda fribetande tamdjur (t ex vid fäboddrift) eller jakthundar vid löshundsjakt helt tagits bort i de föreslagna ändringarna av 28 § JF. Förslaget kommer att starkt bidra till att fäboddrift inom kort omöjliggörs inom Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län. Vad avser löshundsjakt bidrar de uteblivna ändringarna i föreslagen lydelse av 28 § JF tillsammans med vargstammens ohämmade tillväxt till att sådan jakt liksom eftersök av trafikskadat vilt kommer att upphöra eller starkt försvåras inom vargens spridningsområden, då jägarna inte vill riskera livet på sina jakthundar. Förvaltning av älgstammen liksom av björnstammen kommer som en följd därav att påverkas mycket negativt inom dessa områden. För turistnäringen, det rörliga friluftslivet i skog och mark liksom för det manuella skogsbruket har de växande rovdjursstammarna redan inneburit en negativ påverkan som kommer att öka.
synpunkter på Promemorian Ärendet Det kan konstateras att såväl rovdjursutredningen (SOU 1999:146) som regeringens egen expertmyndighet Naturvårdsverket (18 mars 2004) och Världsnaturfonden (WWF 7 april 2005) rekommenderat relativt likalydande förslag till formulering av 28 § JF syftande till ovillkorlig rätt att skydda tamdjur och hundar vid rovdjursangrepp. Även de båda jägarorganisationerna har föreslagit liknande formuleringar med samma syfte. Motiveringarna till alla dessa förslag har bl a varit att söka få till stånd en förordning som överensstämmer med det allmänna rättsmedvetandet och att söka uppnå viss acceptans för rovdjurspolitiken hos den del av befolkningen som drabbas av etableringar av rovdjur.
I promemorian väljer regeringen att enbart redovisa de remissinstanser som var negativa till Natuvårdsverkets ovannämnda förslag begränsat till Riksåklagaren och Länsstyrelsen i Jämtlands län utöver ett antal rovdjursvänliga organisationer.
Det bör här påpekas att Riksåklagaren motiverade sitt avstyrkande med utsagan att våra rovdjursstammar annars kommer att kraftigt decimeras eller t. o. m. att utrotas och att förslaget skulle omöjliggöra lagförande av denna typ av brott. Det är ingen överdrift att här framföra att Riksåklagarens kompetens i dessa jaktfrågor synes vara obefintlig. När regeringen även hänvisar till att de avstyrkande remissinstanserna motiverar detta med risk för förlust av tilltron till rättsordningen kan FNR tvärtemot konstatera att fäbodbrukare, hundägare och jägare även fortsättningsvis kommer att vara helt rättslösa vid rovdjursangrepp på fribetande boskap och hundar och kommer att helt förlora tilltron till den av regeringen föreslagna rättsordningen.
Regeringen avstår högst förvånande ifrån att redovisa den stora majoriteten myndigheter och organisationer som tillstyrkte Naturvårdverkets förslag nämligen Rikspolisstyrelsen, Hovrätten i ÖN, Naturvårdsverket, nio länsstyrelser, Viltskadecenter och de två jägarorganisationerna.
Enligt FNR förtjänar det särskilt framhållas att WWF – den ojämförligt största och viktigaste av samtliga djuraktivistiska organisationer – numera (april 2005) för fram ett ännu mera långtgående förslag än NV:s av den 18 mars 2004 med motiveringen bl. a. att medverka till en viss acceptans för den förda rovjurspolitiken och att närma lagstiftningen till den allmänna rättsuppfattningen.
Det är uppenbart att regeringen i sitt nu framlagda förslag föredrar att skriva en förordning som tillfredsställer djuraktivisters och åklagarväsendets önskemål, där man uppenbarligen ser fäbodbrukare, hundägare och jägare som presumtiva lagbrytare.
Habitat-direktivet Under detta avsnitt hänvisas till att medlemsstaterna i EU enligt det s. k. habitat-direktivet förbundit sig att ge de stora rovdjuren varg, björn oh lo ett starkt skydd i sina naturliga utbredningsområden. FNR vill här påpeka att vargen inte haft de nu vargetablerade delarna av Sverige som sitt naturliga utbredningsområde sedan senare delen av 1800-talet och att den i princip var utrotad när Svenska Naturskyddsföreningen år 1976 presenterade sitt Projekt Varg som rekommen-derade återinplantering av varg i Värmland och Dalarna i gränstrakterna mot Norge. Ett märkligt sammanträffande är att de vargar med ”sovjetisk” DNA-uppsättning som numera anses ha invandrat från forna Sovjet visste att de skulle slå sig ner i just Värmland och Dalarna! FNR kräver att det nu tillsätts en opartisk utredare som en gång för alla går till botten med hur det gått till när dessa vargar återintroducerades i Sverige och Norge.
Gräsö-målet Bortsett från det faktum att HD i sin dom går emot de två underrätterna är det anmärkningsvärt att HD ansåg jaktbrottet grovt ”med hänsyn till att varg är ett
hotat, sällsynt och särskilt skyddsvärt vilt”. Till detta vill FNR upplysa HD och regeringen om att vargen är det talrikaste och mest spridda av alla våra stora rovdjur på jorden med en numerär av ca 500 000 individer, varav ca hälften i norra Eurasien (läs forna norra Sovjet) med DNA-uppsättning nära besläktad med de i Sverige och Norge återintroducerade vargarna.
Förslag till ändrade bestämmelser om skyddsjakt m.m. Av promemorian framgår att regeringen avstått från att i det nya förslaget införa rätt att skydda fribetande tamdjur (främst i fäboddrift) och hundar i löshundsjakt på grund av svårigheterna för åklagare att motbevisa att skrämselförsök inte skett innan ett angripande rovdjur dödats och att detta skulle kunna utnyttjas av dem som ägnar sig åt illegal jakt. FNR:s kommentar till detta är att regeringen bör skriva förordningar som i första hand överensstämmer med den allmänna rättsuppfattningen hos de människor som drabbas av den förda rovdjurspolitiken och inte för ett åklagarväsende som uppenbarligen visat att de saknar kompetens att bedöma konsekvenserna av en generösare skrivning av 28 § JF (jfr FNR:s skrivning i sista stycket på sidan 1).
I avsnittets sista stycke överst på sidan 11 hänvisar regeringen till att ”Naturvårdsverket har genom sin sakkunskap den bästa möjligheten att avgöra när en gynnsam bevarandestatus föreligger för en viss djurart och när denna gynnsamma status är hotad”. För dem som varit med en längre tid och upplevt Naturvårdsverkets tidigare dokumenterade s. k. sakkunskap i frågor om viltpopulationer inger regeringens yttrande stor oro. FNR hänvisar härvid till den - av verkets hårda begränsning av licenstilldelning på älg – orsakade älgexplosionen i början av 1980-talet och verkets upprepade felbedömning av björnstammens storlek. (Verket fasthöll i mer än 10 år vid en björnstam på 1000 individer intill dess DNA-analyser på insamlade avföringsprover och statistiska beräkningar visade att vi numera har en björnstam på snart 2500 till 3000 individer). I detta sammanhang kan även nämnas de grova felbedömningar av numerären hos populationer av säl och skarv runt våra kuster.
Kompletterande synpukter Om det nu ändå är så att regeringen har stor tilltro till Naturvårdsverkets kompetens borde man lyssna till verket i fråga om bevarande av fäbodar och fäboddrift. Verket hävdar med rätta - anser FNR - att det är ett riksintresse att bevara samtliga nu levande fäbodar eftersom så många fäbodar lagts ned under det nyss gångna seklet. Ett första nödvändigt villkor för att kunna bedriva fäboddrift är att de fribetande tamdjuren måste kunna få försvaras mot rovdjursangrepp, d. v. s. 28§ JF måste omfatta även tamdjur i fäboddrift. Ett andra nödvändigt villkor för att fäboddrift ska kunna bedrivas ekonomiskt är att vargrevir inte tillåts att etablera sig i anslutning till fäbodar.
FNR upprepar vad som anförts i sammanfattningen ovan nämligen att de uteblivna ändringarna i föreslagen lydelse av 28 § JF om rätten att skydda hundar
mot rovdjursangrepp vid löshundsjakt tillsammans med vargstammens ohämmade tillväxt kommer att medföra att sådan jakt liksom eftersök av trafikskadat vilt med lösdrivande hund kommer att upphöra eller starkt försvåras inom vargens utbredningsområden, då jägarna inte vill riskera livet på sina jakthundar.
Förvaltning av älgstammen liksom av björnstammen kommer som en följd därav att påverkas mycket negativt inom dessa områden. För att så inte ska ske erfordras som en första åtgärd att 28 § JF omfattar ovillkorligt skydd av hundar vid rovdjursangrepp. Andra nödvändiga åtgärder är att omedelbart införa skyddsjakt på myndighets initiativ ( i likhet med nuvarande ordning för björn) för att ”lära” vargen att uppfatta jägare (människor) och hundar som hotande och därmed göra vargen mera skygg för människor. För att kunna förvalta björnstammen inom vargområden ser vi det även som nödvändigt att Naturvårdsverket i samarbete med jägarorganisationerna utarbetar regler för och återinför åteljakt på björn, vilken jaktform i mindre grad utsätter jakthundar för vargangrepp.
FNR kräver att jägarna snarast genom erforderliga förändringar i jaktlagstift-ningen ges uppgiften att genom skyddsjakt förvalta rovdjursstammarna av björn och varg så att fäboddrift kan fortsättas vid våra kvarvarande fäbodar, så att löshundsjakt kan utnyttjas vid förvaltning av älgstammen och vid eftersök av trafikskdat vilt och så att turismen, det rörliga friluftslivet och det manuella skogsbruket kan bedrivas i vår natur utan att människor ska behöva riskera liv och lem. Under denna sommarsäsong och höst har incidenter med rovdjur hört till ordningen för dagen inom rovdjurslänen med främst varg och björn. Vargrivna får och andra tamdjur på fäbodar och vid hemgårdar, vargrivna jakthundar, björnangripna jägare och skogsarbetare med manuella arbeten (som röjning och plantering) rovdjursskrämda ridhästar är bara några av de rubriker som förekommit i pressen detta år, som uppvisar en accelererande ökning av antalet rovdjursincidenter.
FNR välkommnar jordbruksministerns beslut att tillsätta en konsekvensutredning av den förda rovdjurspolitiken och lagstiftningen. FNR förutsätter att utredningen belyser samtliga aspekter av rovdjurspolitiken inklusive de direkta och indirekta kostnader som åsamkas samhället och enskilda samt att den leds av en opartisk och objektiv utredningsman och således inte någon från Grimsö Viltskadecenter eller Naturvårdsverket, vilken myndighet dokumenterat sin brist på kompetens i vilt- och jaktfrågor genom åren. FNR önskar få en plats i en sådan utredning för att de frågor som ska behandlas ska få en allsidig belysning.
Folkaktionen Ny Rovdjurspolitik
Malte Sandström Ordförande |
