Lodjurshonan som sköts i en hästhage i Elingbo utanför Surahammar för ett par veckor sedan hade tredubbel otur. Dels var hästarnas ägare jägare dels fick han dålig rådgivning av Jägareförbundets representant i Västmanland, som tolkar paragraf 28 i jaktförordningen på sitt eget sätt. Och till råga på allt anser båda dessa personer att det finns för många lodjur och tycker att fler ska skjutas. (En bra demonstration om hur man med lögner och halvsanningar prioriterr rovdjuren över allt annat. Naturskyddsföreningen borde byta namn till Rovdjursskyddet. Calle)

vlt.se

Rovdjurspolitiken måste utformas på ett förnuftigt och rimligt sätt som gör att den accepteras av allmänheten, speciellt i Dalarna där det finns mycket varg. Frågan kan inte bara lösas genom "rätt" politik utan alla parter måste inse att vi genom samarbete och genom lyhördhet kan lösa problemen som finns idag. (Då jag tyckte att Ulf Berg var alldeles för verklighetsfrämmande skrev jag ett svarsinlägg. Calle)

Ulf Berg i Dallarnas Tidningar och mitt svar i samma tidning

Förtroendet för vargforskningen är på noll hos en del jägare i länet. Allt som forskare och rovdjursansvariga myndigheter säger möts med misstro och skepsis. (Klyftan mellan de som drabbas och de som bestämmer har växt till en avgrund. Calle)

P4 Västerbottem

Bullmarksvargens död har belyst några sjuka saker kring medias syn och forskarnas brist på verklighetsförankring.

Läs också debatten i Jakt & Jägare

I VÄSTERBOTTENS län har vi under de senaste 15 åren varit förskonade från de problem som vargen fört med sig. Vi har sett, hört och läst om vad som har hänt i de vargtäta områdena i Mellansverige. Men inte förrän nu, när vargen är etablerad i vårt län och vi under det senaste året själva fått se vad några vargar ställer till med, har vi börjat förstå allvaret i problemet. (Jägarorganisationer och SNF med WWF har inte ens börjat förstå problemen)

Västerbottens Folkblad